En dröm är en dröm- liten som stor

Alla har en dröm. Vissa drömmer om att vara artist- sjunga på stora scener, ha ett känt namn, ha fäns och få vara med på Tv och i andra medier. Andra drömmer om ett liv utan sina föräldrar, drömmer sig bort och fantiserar om den dagen de flyr hemifrån. Drömmer om ett liv utan måsten, ingen som säger åt en, drömmer om ett liv med sig själv som pilot. Vissa drömmer om att klara sig genom livet, drömmer om att få bli en Svensson. Hitta sin livskamrat, få barn, ha ett bra jobb. Sedan efter ett njutfullt liv med en underbar familj kunna slå sig till ro med en bra pension och komma ihåg alla trevliga middagar den underbara familjen bjudit på. Andra drömmer om att gifta sig med någon rik, bli en exklusive hemma fru och gå runt i spets trosor och genomskinlig morgonrock. Ja, vi alla har så olika drömmar. Men de flesta drömmarna tar tid, de kräver tålamod- ingen blir Zlatan på en veckan. Det finns även dom som inte har hittat sin dröm än, som fortfarande ligger och tänker på kvällen- vad är mitt dröm liv? Jag är nog en av dom. Men kan man bara ha en dröm? Eller är det faktiskt tillåtet att ha flera drömmar, välja efter resans gång? Jag bestämde mig för mil stålpar, små punkter att sikta på under tiden jag kommer på min dröm. Att ha små drömmar kanske leder mig till den stora drömmen.
Så nu har jag bestämt min första mil stålpe- Globen och Prins Karl Filips pris -09 här kommer jag.

Jag är bara född på fel ställe- jag hör hemma i Orange County

The O.C. <3 Emma Thalén. Jag insjuknade i min bekanta gamla "pyttelite feber, täpt i näsan, ont i halsen, rolig röst och torrhosta" sjukdom igen. Under mina sjuka dagar har jag börjat kolla på mina underbara systers O.C. boxar. Jag är inne på andra säsongen och just nu lever jag i Orange County. Jag är så närvarande, jag finns där bland Marissa och Ryan och alla! Okej, jag håller med, jag börjar låta lite läskig. Men det är en sådan klockren serie. Hur lyckas man klämma in så mycket kärlek, så många sorgliga stunder och samtidigt så himla mycket komik i en enda serie. Det är sjukt. Musiken- vi har ett till plus där som jag älskar. Ryan är ju helt klart den mest snygga, mysteriskt sexiga kille med lite på gräsen till pottfrilla jag någonsin sett! Men, MEN jag måste säga att Seth och Sandy har vunnit mitt hjärta med deras sarkasm och perfekta skämt som alltid dyker upp vid rätt tillfälle. En annan sak jag kommit på är att Emma Lundkvist är så läskigt lik Summer! Seriöst! Men jag känner mig faktiskt otroligt patetisk som sitter och äter frysta jordgubbar som jag mixat med banan och i princip skrika ut: RYYAAN BARA KYSS HENNE! Men jag antar att det är så jag är innerst inne- vi alla kommer hitta vårat rätta jag en dag. Att jag hittade mitt på "dödsbädden" är faktiskt bara en slump. Den enda jag saken som jag skulle kunna kalla "dåligt" med O.C. är att jag har upptäckt att i princip alla flickor har för korta tröjor- och det som nog gör mig mest irriterad att Marissa faktiskt är skit snygg, alltså det ser snyggt ut med 3 cm för kort tröja? Hur? Varför ska jag vara tvungen att sitta och kolla på alla snygga smala tjejer med sjukt underbara kläder?
För att jag älskar det, så nu ska jag återgå. Ha det bra och sakna mig inte för mycket när jag flyttar in hos Ryan i poolhuset.

Shas dumma julkänsla shas!

Jag måste väl börja med att säga att helgen har varit super toppen, sjukt nöjd!
Jag praoade på restaurang J idag. Det var trevligt att traska genom ett snöigt Stockholm och det var roligt på J. Det var 2 andra tjejer som också skulle praoa den här veckan- Anna och Josefin. Det var inte med avsikt jag tog dom för att vara 6or, oops dom va visst 9or.. Men vi hade trevligt, söta flickor. Jag är sjuk igen, jag vill dö! Jag hatar att vara sjuk och att springa runt på J och snörvla var inte det roligaste som hänt. Idag har jag gjort vissa upptäckter om staden Stockholm. För det första skulle folk bli fattiga om dom började med trängselskatt på alla tunnelbanor mot Alvik. Folk mosade in sig och i princip bände upp dörrarna för att komma med. Alvik måste vara ett jävla roligt ställe. För det andra är jag fasinerad av "rulltrapps regeln". Du kanske inte visste det men i Stockholm finns en regel i alla rulltrappor- ska man stå still håller man till höger så att alla som ska gå ner (för en trappa som redan rör sig) ska kunna gå förbi utan att behöva säga "ursäkta" 50 ggr. Det måste ju liksom vara otroligt ansträngande? Stockholm är över lag en väldigt fasinerande stad. Jag gillar att gå runt i Stockholm och bara titta, det händer så mycket saker som får ögonen att stå rakt ut! Idag när jag skulle möta min lilla pappi utanför stora NK entrén kändes det precis som förut när jag bodde i Stockholm. Jag kommer ihåg när vi åkte in till Stockholm lite innan jul, sådär i slutet av november. Vi gick på "stor och liten" som idag är mer känd som BR leksaker, jag pekade ut minst 50 gosedjur och leksaker som jag önskade mig. Sen gick vi och kollade i NKs skyltfönster. Det är så vackert. Jag gick där för mig själv idag, snön dalade ner långsamt och jag kollade in i de fina skyltfönstrena. Jag kände mig så där liten igen, som ett barn. Jag vill tillbaka. Att snön har lagt sig som ett fint täcke över Sverige ger mig lite julkänsla. Men jag vill inte ha någon julkänsla! Jag hinner inte. Jag hinner inte köpa julklappar, jag hinner inte. Det minsta jag hinner just nu är att bli sjuk och knölarna på min hals skvallrar om en möjlig körtelfeber. Jag spyr. Men annars är jag glad, jag vet dock inte hur jag ska hinna med min vecka men det löser sig. Jag har så himla mycket som ska fixas- typ som julklappar. Jag vill ha det problemet ur vägen. Jag köpte ett par nya vinterskor idag, underbart. Äntligen en dag utan att mina stackars tår ska få kämpa för att överleva. Nej min säng väntar och jag skriver ändå inge bra idag. Vad har hänt? Apu. Men ha det snöigt mina vänner

Humörsvängningar- OM jag hade

Dagen startade med en bra rivstart, dalade neråt, gick över i katastrof men gick ut med ett bra slut. Skoldagen gungade undan i rafflande fart och minuterna försvann fortare än jag kunde knäppa med fingrarna (dåligt exempel eftersom jag inte kan knäppa med fingrarna, men det gick fort hur som helst). Så helt plötsligt stod jag där, end of the day och min underbara bror hämtade mig i våran stora gröna lantis bil. Jag åkte hem och möttes av min älskade tränare Arnold och många fler- men även Wille Craaford, sångfågeln som nu ska vara med i kändishoppningen i globen horseshow på söndag! Han hade tränat för Arnold på Billi. (ni kan även kolla Willes blogg: www.hindersprovning.blogspot.com, han är inte bara en grym ryttare för att bara ha ridit i ett halvår utan också en enastående bloggare. Jag ser upp till dig Wille!). Sedan blev det världskrig mellan mig och min älskade mor nere i stallet eftersom jag är en äcklig elak snorunge som bara är elak mot min snälla mamma. Förlåt mamma jag älskar dig! Mina hästar ser ut som ett helvete eftersom jag inte kan duscha dom, jippi va roligt det ska bli att åka och tävla i Heby imorrn.. Mitt motto är att alltid ha toppcleana hästar på tävling-kabrak, där sprack det mottot direkt.. apu apu.
Sedan åkte jag hem till Isa där jag möttes av alla mina favoriter. I Love u gaaaals! Ni gör mig så lycklig, <3 Vi åt en fantastisk middag, men jag måste säga att lime yogurten med 2 dl socker i var det absolut godaste! (Även fast det egentligen bara var ett tillbehör och inte skulle ätas med sked.. oops.) Jag och Anna Söteri (ska stavas ö eftersom det blir SÖTeri) sjöng otroligt vackert! Hysteriskt mycket garv. Sedan åkte jag hem, kramade mamma och spillde några tårar.. Nu ska jag sova och försöka ladda om mina batterier och se ljust på dagen imorgon, även fast mina hästar ser ut som as. Take care and don't try to kill yourself!

Snön blir slask och tö, jag är bäst på dansen så du kan gå och dö

Västerås fick för en kort stund likna en riktigt vinter. Dock dröjde det inte länge fören moder natur valde att sjukskriva snön och sätta slasken som vikarie- jag blir så trött. När snöflingorna stora som sockerbitar föll från himlen kom jag på- crap, julklappar. För en stund kände jag bara för att bojkotta hela julen. Inte ge några julklappar. Men jag antar att vi bor i Sverige och det finns säkert en lag med minst 2 års fängelsestraff mot folk om bojkottar självaste julafton. Så jag vågar faktiskt inte ta risken..
Men eftersom snön påminde mig om julklappar som i sintu påminde mig om att är pank och att den desstuom blev slask fortare än jag blev född, så hatar jag snön just nu. Men en annan sak som gjorde mig otroligt glad idag var dansen! Det gick skit bra och jag gör faktiskt ett.. hmm kan man kalla det solo när man reser sig upp och wajnar lite när alla andra ligger kvar? Any how så är jag bra på att dansa. Det gjorde mig otroligt glad!
Nu ska jag återgå till det jag gjorde innan. Take care <3

Vindögd fisk med dubbelhaka, ler även som en porrgubbe. Intresserad?

Jag återvände till Tunbos gula korridorer idag. På morgonen när jag vaknade kände jag mest för att vända mig om, sova 2 timmar till och vara sjuk en vecka till. Emma då, skärp dig! Jag pallrade mig upp, fick på mig någon sorts kläder, glömde alla papper och grejer jag skulle haft med mig till skolan och hann i alla fall med bussen (med en god marginal!).
Men en sak gjorde min skoldag lite roligare- alla kramar! "ååh Emmaaa! Det var ju skit länge seen!". Jag vet, nu verkar det som att jag är älskad av alla- wrong. Men jag har några fina vänner som ville omfamna min kropp. Men jag var även glad att vara tillbaka till världens skönaste klass- 8C. Den klassen är verkligen bäst, aldrig en minut som inte fördrivs med skratt. Moam, I like.
Sen har jag umgåtts med Johanna under denna vackra afton. Hon ska även sova här (genom en muta: Hon ska få låna min lila stora stickade tröja imorron... jag funderar fortfarande på om det var värt det.. Idag fick vi skolkatalogerna. Someone photoshop me?? För det första är det sämst kvalité på bilderna, alla (i alla fall i min klass) ser vitbleka ut och ögonen ser ut som att ögoninflammationen har spridit sig som digerdöden. Men för att ge en direkt beskriving av mig ser jag ut som en blek fisk med dubbelhaka som dessutom är vindögd och ler som en porrgubbe. Blir du tänd? Jag brukar faktiskt inte se helt hemsk ut på skolfoton, men den här gången tog det priset.
Nu ska jag gå och ta en fin egobild som jag kan lägga in på bdb, jag insåg för 5 sekunder sen att jag inte har några bilder på mig själv. Isn't that tradgic? (något som är ännu mer tragiskt är att jag borde få pris för sämsta engelske elev)

Förlåt Johanna

Jag är väldigt elak. Otroligt elak. Jag gav alla ett kikhål, men vägrade berätta om vad som fanns innanför. Så nu är Johanna arg upp till öronen eftersom hon vill veta. För att Johanna skulle förstå varför mina läppar förblev förseglade förklarade jag som så att för att göra ett liv fulländad behövs 150 %. Man visar 100 %, det är sådana saker som i alla fall någon person vet om. De där andra 50, dom är gömda. Jag sa att det är svårt när dom 50 % som verkligen får en att le med hela jävla ansiktet, det är dom som ger en den där krypande underbara känslan- då är det så förbannat svårt att bara strypa dom och soppa dom under mattan. Johanna resonerade att de var så hemliga att man inte tänker på dem. Man ler inte åt sånt.

Jag orkar inte kopiera hela våran djupa diskution som inte innehöll ett normalt ord. Men förlåt Johanna, jag önskar med hela mitt hjärta att jag kunde berätta.

Men nu för att göra det här inlägget till (ytterligare en roman) ett normalt inlägg. Jag sitter här vid mitt mysiga skrivbord och dricker ytterligare ett glas Cocca Cola. Jag som råkar vara nybörjare på iTunes fronten har nu lärt mig- kryssa aldrig iTunes, för då går det inte att öppna igen om man inte startar om datorn.

Där tog det normala inlägget slut.

En till roman som du så gärna vill läsa

Whaaaat?! Tell me you're kidding!

Eftersom mina inlägg mer liknar romaner än någonting annat å är det bäst att jag nämner det här i början- Kan alla börja följa min blogg? (Så kan det i alla fall se ut som att jag är älskad och som att jag har ett intressant liv.) Tack på förhand, väldigt omtänksamt.

Jag är så glad åt mitt rum. Jag tycker faktiskt om att vara här igen! Jag har även startat upp mitt iTunes på ett mer seriöst sätt, också en fördel att slippa sitta all alone i en död tystnad. För jag räknar inte tagentknapparande och "dudututt" (msn ljud) som en såkallad "isbrytare".

Jag erkänner mig här med som knarkare. Jag har kollat på "du är vad du äter", vilket egentligen borde vara förbjudet om man är 14 år och tjej. Men eftersom jag i samma veva kan erkänna att jag är inte tjock någonstans så antar jag att det helt plötsligt blev lagligt för min del. Hur som helst så visade dom hur mycket koffein kaffe innehåller. Jag visste faktiskt inte att koffein var en drog på det sättet, men koffein finns i pulverform och då ser det ut som vilket hokuspokus som helst. Man blir faktiskt beroende av koffein. Jag måste trappa ner med kaffet.

Jag red idag. Fast jag red bara en häst, dels för att jag fick lite problem med andningen, men också för att jag blev faktiskt ganska opepp när jag insåg att jag fått träningsverk. Av att rida! Kan du fatta det?! Jag har i alla fall svårt att inse att jag fick träningsverk av att rida 1 ynka häst. I sommras red jag 5-6 varje dag. Hm, men jag antar att min kropp fysiskt längtar tillbaka lite till soffan. Glöm din dröm säger jag, nu ska det bli hutlöst med motion.

Nej, dags att sätta fart med mitt liv, inte för att jag vet vad det är jag ska sätta fart med- jag tror det mest att det där var en undanflykt för att korta av inlägget. (Som redan är en roman) Hur som helst så sätter jag nog punkt här. Alltså det tar slut här. End. Fan jag är ju värdelös! Kan inte ens sluta skriva. *Bitchclap i ansiktet* Hejdå.

Happy face tack vare impulser och asgarv

Förlåt för gårdagens självmords benägna tankar, men jag har samlat på mig så mkt hat och ilska under den sjuka veckan att jag var tvungen att bli av med det. Idag har jag gjort tvärt om- eftersom jag inte skrattat på över en vecka, eftersom jag varit arg och vart tvungen att hålla den imagen, och som de flesta vet skrattar jag i vanliga fall mer än ett asgarv om dan. Så idag har jag asgarvat- Hela dan! Jag och mamma satt i köket och från ingenting så började jag verkligen apfabba, jag skrattade så tårarna bara sprutade! Jag vet inte ens vad jag skrattade åt egentligen! Jag bara skrattade och skrattade, det kändes så skönt ska du veta! Jag har varit allmänt dryg idag efterosm jag varit så glad att äntligen få lämna soffan. Jag har tjatat på mamma hela dagen om en skit fin D-ponny hingst jag hittade i ridsport. Tyvärr är hon emot mig. Bajs. Ikväll ska jag åka till Borlänge, impuls resa. Jag börjar bli bra på sådana utflykter, men Arnold har sin roll mer i spelet. Jag har även impuls möblerat mitt rum idag. Jag höll på att städa och fick ett infall- jag möblerar om! Och så blev det, trots ont i ryggen och yrsel i huvduet. Men man måste ju bita ihop och komma ur soffan nån gång- frisk eller ej! men jag blev nöjd med mitt rum, och faktiskt så sitter jag vid mitt skivbord just nu! Där jag hade skrivbordet förut var så omysigt, så nu står det under sned taket- så mkt bättre!
På tal om ingenting så ÄLSKAR jag Sex and the city The movie. Bästa filmen som någonsin gjorts! Jag har kollat på den 3 ggr (med en dags mellanrum). Jag ska köpa alla Sex and the city boxar och hoppas på att bli lite tjock i halsen ytterligare en gång. Jag älskar miljön och allt! Jag vill också vara Carrie Bradshaw och gifta mig i världens finaste designklänning och AAAH jag är beroende! Ops.
Men jag antar att jag ska slutföra min ommöblering!
Take care!

Låt mig bara rida.. Det är allt jag ber om

Förlåt att jag inte skrivit på en vecka, men det enda mina inlägg skulle innehållit är klagomål och depp depp depp. Jag är sjuk. Jag har varit strandad i vår TV soffa sen i lördags eftermiddag och jag håller på att bli galen. Jag har även varit hos farbror doktor Kent och gjort blodprov och EKG, jag fick ont i ryggen och när jag andades kändes det som att mina revben var i vägen för att mina lungor skulle kunna andas. Tänk dig den känslan- not so nice. Så vi åkte in och kollade och han sa att det kunde varit hjärt-muskel-inflammation, vilket det som tur var inte var. Det var därför jag gjorde EKG. Istället trodde han att jag har lung-säcks-infektion, vilket läker av sig själv. Dock skulle jag inte anstränga mig fören andningsproblemen var borta. Tjiho, gud vad roligt! (ironi) Men eftersom mina föräldrar tror att "bara man rör på sig" blir man frisk. Bryter man benet- jo men rör på dig så blir du bättre. Har man så ont i ryggen att man börjar gråta- Jo men rör lite på dig så blir det bättre, tack för tipset. Mina föräldrar anser att man får ont i ryggen av att ligga ner. Okej, jag visste bara inte att liggsår satte igång tårkanalerna men jag hade väl fel som vanligt då. Sen blev jag arg idag för att jag vill rida, jag har inte ridit på en vecka och jag vill inget annat än att rida. Nix inte en chans att får jag gå ner till stallet- MEN jag borde absolut röra mer på mig. LÅT MIG RIDA DÅ! Det enda min kropp är van vid är att sitta på en häst, det är ju det jag gör varenda dag. Vandrat från vardagsrummet till köket- det har jag gjort hela veckan. Men jag kan inte hitta skillnaden, om jag ska röra på mig mer än jag gjort under den senaste veckan så borde jag få rida.
För faktiskt så mår jag bättre av att få rida, jag kan ta skrittpauser när jag får svårt att andas. För jag mår varken fysiskt eller psykiskt bra av att äta frogurt och glass undertiden jag dränker mig i tårar.
Sen förväntas jag vara hyper glad, även fast jag är fast i en soffa med en TV som enda vän. Jag har så ont i ryggen att jag får bita ihop varje andetag för att inte börja gråta, men jag vill verkligen rida så mycket att jag skulle bita ihop lite extra för att få göra det. Jag hatar när ni varje dag kommer upp och säger; "ååh Bella var så fin idag, och du skulle sett Zanne!". Ni förstår inte hur dåligt jag mår av att bara sitta still.. Jag har aldrig känt mig så tjock och hopplös som jag gör nu.
It's really killing me...

Jag är sjuk, så jag har tid att tänka över alla våra minnen, för nu kommer det inte bli fler

Some bastard satte en kork i min hals, körde i lite botox i mina halsmandlar och gav 3dje säsongen av Lost ett otroligt dåligt slut! För att förklara den där meningen lite bättre så börjar jag här: Jag är sjuk. Nej jag har inte cancer och jag har inte ens feber. Jag är bara igenkorkad i halsen. Har ni någon ätit bulle och tuggat på bullen väldigt länge, sedan pressar man upp geggan man bildat i gommen, så pratar man jätte konstigt. Halsen låter liksom igenstoppad. Så låter jag, fast jag har inte söndertuggad bulldeg i gommen, utan en aburd mängd slem i halsen som inte går att på något sätt få upp. Mina halsmandlar är också ett problem. Dom är stora som golfbollar och gör ont. God kill me. Så jag har tillbringat min dag i sängen och kollat klart på hela säsong 3 av Lost. Dumt gjort, av 2 skäl.

1. Nu har jag inget att kolla på som jag inte har sett.
2. Jag är fly förbannad över slutet!

Tyvärr kan jag inte berätta slutet eftersom det kanske finns någon där ute som kollar på det och väntar spänningsfullt på upplösningen. Men jag kan bara säga- förvänta dig inget bra, för det kommer inte att komma.

Jag tänkte avluta det här inlägget med att säga; Och nu är frågan vad jag ska hitta på resten av kvällen med tanke på att klockan bara är kvart i sex? Men frågan jag kommer att ställa mig efter att ha pratat med min vän Johanna på msn är: Hur ska jag överleva här ute i bushen utan Johanna? Hur ska mitt liv kunna fortsätta i Rytterne utan vetenskapen att jag bara kan sätta mig på cykeln eller vandra hem till Johanna? Jag kommer bli lämnad ensam. Jag kommer vara som Shadow, ni vet golden retrivern i Den långa vandringen. Jag kommer vara den hunden, när han sitter på gårdsplanen och ser familjen åka. Pojken vänder sig om och ser hans älskade vän sitta i dammet, sorgen i hans bruna hundögon. Jag kommer vara den hunden! Jag överlever inte utan dig Johanna. Alla kvällar vi suttit på ditt rum. Alla minen. Kommer du ihåg vårat The sims lan? Kommer du ihåg chokladbollarna med hallon i? Kommer du ihåg när vi åkte pulka ner för eran backe och jag spräckte min favorit pulka i ett träd? Kommer du ihåg när vi lekte med kattungarna i eran garderob? Kommer du ihåg allting vi har gjort i det där förbannade huset? Nu försvinner ni. Jag kommer aldrig mer knacka på eran dörr, sparka av mig skorna och gå in i erat hus. Jag kommer aldrig mer säga hej till din familj som alltid sitter och kollar på TV för att jag sen ska försvinna in på ditt rum. Jag kommer aldrig mer få äta din mammas goda mat i erat mysiga kök som jag fortfarande inte lärt mig vart besticken inns i. Jag kommer aldrig mer titta upp på väggen ovanför dörren in till köket där klockan satt förut och jag kommer aldrig mer viska för mig själv just det, den sitter inte där längre. Alla rutiner, alla minnen. All gone and they are never turning back.

Alla har en likadan glaskula, men alla har olika vägar

Vi är så instängda, varenda en. Alla sitter i varsin glaskula, vi är fast. Vissa kommer på hur de ska rulla sin kula, dom kommer framåt. Andra står still, accepterar nuet. Lär man sig rulla kommer man ändå stöta på ett hinder, då kommer det bli svårare att acceptera nuet. Man har vant sig vid att rulla, att alltid färdas framåt. Vissa anser att bästa lösningen är att bryta sig ut, göra sönder glaskulan. Det skiter sig ofta i slut endan när man står naken och kall, men just då, just för det nuet blir det bra. Vad ska man välja? Vilken riktning ska man ta?

Jag valde min egen riktning Jag valde att rulla min kula i en cirkel. Jag kommer alltid att rulla framåt, men jag kommer alltid stöta på samma problem som förut. Jag vet att min resa kommer aldrig stöta på ett hinder. Min cirkel kanske innehåller vägar jag aldrig tänker berätta om, men det är mitt varv, mitt liv, varför skulle jag behöva dela med mig? Kommunikation är något frivilligt. Alla måste ha chansen att fly för en stund. Jag tar mina hemliga vägar som en fri stund. En dag kommer någon följa efter i mitt varv och då kommer du och jag rasa. Men fram tills den dagen tänker jag plöja på mitt spår. Jag tänker fortsätta rulla, jag tänker fortsätta stöta på samma gamla problem. Jag tänker bara fortsätta, för varför stanna bara på grund av någon annan?

Nu tänker jag rulla in till min säng och kolla på Lost. Ha ett trevligt liv i kulan älsklingar

Ordlekar och extremt mycket tegel- tyskland var det ja

Skulle blivit skrivit igår:
Right, i'm back från Tyskland. Mer död än levande, I can tell. På min resa har jag lärt mig detta: Tyskar skriker mycket, Tyskar bygger ALLT i tegel, man kan överleva en helg på i princip kaffe, vatten och winegums, jag kissar otroligt mycket, Arnold är den enda som slagit mig i en ordlek och jag har extremt om i rumpan och jag är sjukt trött. När man bara läser det där tycker inte jag heller att min resa låter särskilt rolig, men jag är skit glad att jag åkte med, för det var grymt kul! Jag tänker lätt åka med igen- om jag får såklart. Vi hade det kul i bilen, med duntäcken och kaffemuggar överallt. Men roligast var nog när vi skulle köra min rimmlek. Man skulle ta två ord som rimmar på varandra och sedan förklara dom på annat sätt så att den andra fick lista ut dom två orden. Jag försökte till en början vara seriös men när Arnold bara lyckades rimma på mus, som han beskrev som "liten råtta" och sen det andra ordet. Det hela slutade med "Något som sitter löst och en råttfälla" - Slapp task. Ja, nivån var inte den högsta!
Men nu orkar jag inte lyssna på min snarkande hund längre och jag måste gå på toa. Ha det underbart mina vänner!