Paris.. nej sudda- rubriken blir: Miss Jervaiserie!

Här sitter jag igen. Efter en resa brukar man säga borta bra men hemma bäst, right? Men jag längtar inte alls ner till stallet imorrn.. Jag vill tillbaka till Frankrike, tillbaka till Laurent, tillbaka till Stephane och allra mest tillbaka till Miss. Miss är världens bästa häst, jag kommer aldrig hitta en häst som ger mig sådan känsla som hon gav mig. Jag hoppade 1.50 på den varelsen. 150! Jag, Emma-Maria Ralfsdotter Thalén, kan du fatta det? Den hästen gjorde mig odödlig, jag klarar allt med henne.. Tyvärr skapar hon inte samma kärlek i mina svenska medmänniskors hjärtan men jag SKA hitta någon som vill köpa henne till mig.. Jag får gifta mig rik. (vid 15 års ålder- svaret är ja; pappa du får sälja mig. På ett villkor; TILL EN RIK MAN!) Jag kan hålla med om att det är konstigt att hästen är 9 och inte har tävlat, men jag skiter i hennes förflutna- jag bryr mig om framtiden. Jag är kär och när man är kär gör man kanske dumma saker, men oftast är man lycklig. Jag är lycklig bara av att sitta i halmen och pussa på Miss mule. Det är kemi, det är kärlek. Nej jag tänker inte glömma den hästen och gå vidare- HON SKA BLI MIN.

Allt annat som hänt under veckan har varit så kul! Jag älskar Malena med hela mig, vi har skrattat sönder våra mungipor. Jag har sett varenda gata av hela Paris, jag har även fått väl in bankat i huvudet hur en "typisk fransk lantgård ser ut" hur en "typsikt fransk lant by gata ser ut "hur en "typisk fransk lant by ser ut". Jag drar slutsatsen: Den franska lantbygden är väldigt "typsik". Jag ska tillbaka i April, på påsklovet. Mest för Miss, men också för Malena. Laurent ville att jag skulle komma tillbaka och rida och TÄVLA.

Jag vill tillbaka till min Miss.. MISS JERVAISERIE är mitt liv <3

Paris, gör er redo för träsktrollet (jag lämnar åsnan hemma för rehabilitering)

"Det gick åt helvete.."

Bella och Emma dök ner i sanden. Emma låg och spottade blod, blödde ur näsan och med fruktansvärda nack och huvudsmärtor. Ambulansen kom och Emma blev fast spänd och fick en fet nackkrage sen vare av in till sjukhuset. Det blve CT röntgen och hej o hå. Inget brutet, så en yr Emma fick åka hem med fläskläpp av inget dess like både över och under, en svullen näsa och skrapsår lite varstans i ansiktet. Samt smärta i huvudet och vänster sida av ansiktet.

Bella fick ett stort jack på framknät.. Det blev bandage på hela det svarta frambenet ända upp till magen och boxvila- plus pencilin. Stackars barn och starkars häst..

Japp, det var min torsdag. Men i gruppen innan gick det super med Mrs Z. Vi hoppade äckligt högt och jag fick svindel (tur att det var det sista vi gjorde).

Nu packar jag för fullt, imorgon kl 8 lämnar jag hemmet och ger mig av på mitt Paris äventyr. Svullnaden i hela ansiktet har gått ner och jag börjar se mer ut som en människa än ett träsktroll (hade jag varit grön hade jag kunnat vara shreks tvilling syster, åh va gulligt). Nu ska jag fortsätta att prata ut om alla mina inre känslor för min mamma. Efter katastrofer börjar man ett nytt liv- man gör faktiskt det. Jag tänker börja mitt genom att lägga korten på bordet.

See you in a week, PARIS HERE I COME!

Dagens nämnvärda incidenter

"Just det, jag har en blogg- det hade jag helt gömt bort.. hoppsan!"

Dagens nämnvärda incident nr 1: Idag på dansen gick allting jätte bra till en början. Nardi hade uppvärmningen och jag gav verkligen allt- tills jag sträckte ni vet den här största muskeln på baksida av låret? Om man sätter upp benet på en stol eller liknande och spänner blir det liksom 2 korvar under skinnet (alltså två långa muskler), jag sträckte den yttersta riktigt ordentligt. Varje gång jag böjde på benen (grund position i dancehall) kändes det som att någon tog en kniv och körde in den i benet mellan "korvarna" och drog ett långt, minst 1 dm djupt, snitt längs hela låret. Sen när jag hävde mig upp i normal ställning (alltså dansar) endast med hjälp av lårmusklerna kändes det som att marodören som nyss dragit kniven i mig nu sydde ihop såret med rostig taggtråd. VÄLDIGT SKÖNT!

Dagens nämnvärda incident nr 2: På vägen till farmor efter dansen gick jag genom en ovanligt folkberikad VasaPark. I det smutsgula skenet från gatlyktorna sjönk snöflingorna sakta i mörkret. Jag tänkte på Mio min Mio, ni vet när han sitter på bänken med de där guldäpplet eller vad fasen det är när han ska åka till Nagiala- nej vänta de e bröderna lejonhjärta.. aja ni vet de där landet där hans pappa bor och Miramis och Tengil.. Nej han e med i bröderna lejonhjärta han med.. hmm.. Riddare Kato! Så heter han. Hur som helst- ni fattar vinkeln; det såg fint ut.

Dagens nämnvärda incident nr 3: 3-4 meter innan jag når farmors port halkar jag såklart på en is fläck. Av ren reflex stoppar jag ut ena handen för att ta emot fallet. Min bedömning av avstånd till rabatten sög så när min hand nuddar vad jag förväntar mig ska vara en snöig isig mark men istället är det en fruktansvärd smärta som sprider sig upp i armen- jag har stoppat ner handen rakt i en taggbuske och rosentaggarna sitter nu i hela min hand! I ren panik sliter jag ur allihopa och springer in. När jag väl kommer in i ljuset kan jag se att jag har ett jack mellan tummen och pekfingret och flera rivsår mellan pek- och långfingret. Jag upptäckte senare att det det vid tummen var rätt djupt. Jag tycker väldigt synd om mig själv.. det borde du också göra!

När ska Sverige lära sig att känna igen en fin häst när som ser en

Jag vill inte säga att jag är arg- jag är mer besviken. Svensk Avel är det som formar och gör våra hästar i Sverige, det är hela grunden till den svenska ridsporten, eller har jag fel? Jag blir så otroligt besviken bara då när något sådant här händer- med Bravour (3 årig hingst)- på bruksprovet. Det kommer in en häst som är helt utöver det vanliga- jag har aldrig sett en häst som hoppar som Bravour! Han är helt sjuk- Skjut mig i huvudet, som Arnold säger. Jag förstår bara inte varför Sverige ska vara så tunnelseende och inte kunna känna igen en riktigt häst när dom ser en. Think outside the box- det finns hästar som hoppar helt GALET utan att vara slagna och barrerade upp till öronen. Jag tycker att vi borde vakna, vi måste lära oss att det finns faktiskt hästar som är ut över det vanliga. Jag tycker att det här är som att anklaga en duktig idrottsman för doping bara för att han var bättre än dom andra.

När det dels kommer till en annan sak- Arnold. Jag och Arnold har spenderat en väldig massa tid tillsammans och jag känner alla Arnolds sidor. Med handen på hjärtat samtidigt som jag svär på mitt liv kan jag säga att jag aldrig träffat en så underbar, god hjärtat och ärlig människa som Arnold. Han skulle aldrig skada någon, varken människa eller djur, varken fysiskt eller psykiskt. Jag vet hur mycket Arnold tycker om Bravour- "pappas kille" varje gång han ser honom. Arnold såg fram emot att åka ner med Bravour eftersom han är en galet fin häst. Att då Arnold på något sätt skulle fixat eller trixat för att få lille Bravour att hoppa högre- det går inte in i mina öron. Arnold är ärligheten i mänsklig form med ett hjärta av guld.

Nej, det här är så fel- alltihop.

Den övre filmen är från när vi löshoppade Bravour hemma i Augusti -08 och den undre är från Bruksprovet. Jämnför du och säg om du tycker han ser fixad ut på Bruksprovet.

• http://www.youtube.com/watch?v=qCX_L5Qlb-k
• http://www.equipe.nu/sv-SE/class_sections/268/results#video

Vi gör svårläkta sår på mindre än ett ögonblick

Människor bråkar. Jag menar, finns det någon människa som aldrig varit i bråk med en annan människa? (Eskimåerna på Grönland är icke medräknade) Men jag har tänkt på en sak- är det bara jag som upplever alla bråk jag är med om liksom en gång till inuti mitt huvud? Om jag drar ett snabbt exempel; "Alltså du tänker ju bara på dig själv!" det skulle då låta i mitt huvud; "Du tänker bara på dig själv ditt egoistiska svin! Inte så jävla konstigt att alla hatar dig eftersom du bara kan tänka på dig själv, fan du är så jävla misslyckad ditt äckel!" Förstår du skillnaden? Jag tänker alltid en massa så otroligt elaka saker när jag är arg. Men jag har lärt mig att tygla min ilska, för jag vet att även fast jag är in a huge catfight med den här personen just nu så kan det hända att vi sluter fred i framtiden om jag använder mig av citat 1; "Alltså du tänker bara på dig själv". Skulle jag använda citat 2 så skulle jag:

1. orsaka väldigt mycket psykisk skada hos personen eftersom det är väldigt grymma ord som citat av den formen innehåller
2. säga saker som jag egentligen inte menar utan som jag bara tänker för att jag är arg och har lust att skada personen på ett eller annat sätt
3. spränga alla chanser att bli kompisar igen i luften och jag skulle förmodligen förlora en väldigt bra vän genom att säga saker som jag kommer ångra för resten av mitt liv

Fattar du vad jag menar? Många säger att man "är så arg att man inte kan tänka", men det är inte sant tycker jag. Man har alltid sitt samvete med sig (förutom om man t.ex. druckit väldigt mycket alkohol och ligger medvetslös och någon halvfull kompis letar efter ens puls- DÅ har man inte sitt samvete med sig när man ligger där) och då kan man alltid ha förmågan att tänka sig för innan man säger "jag önskar att du aldrig blev född, du är så jävla misslyckad". Det kan även vara "mildare saker", jag har inga exakta exempel men jag hoppas att du förstår (annars får du väl tänka efter). Alla borde tänka på det för jag vet att jag inte är den enda som tänker elaka saker när jag är arg. För utan att man tänker på det så värst ingående så skadar det mer än vad man tror att få höra sånt.

Sprid kärlek

Ära vare Gud i höjden utan nästa vecka är en jag en nöjd en

Nu är det mindre än 2 veckor kvar tills jag sitter på planet till PARIIS! Jag har lust att plocka fram min kalender och riva ut nästa vecka (det är fredagen den 13 OCH alla hjärtans dag. Alla hjärtans dag är nästan värre än fredagen den 13 om man är singel i det här samhället). Idag när jag och Johanna tog en snabb runda på stan efter fikat såg jag till min fasa att min röda as coola dröm skinnjacka fortfarande fanns kvar på Carlings för 999:- och jag sliter mitt hår för att jag måste spara pengarna till Paris! Mitt nästa barnbidrag jag kan spendera kommer i Mars- det finns inte en chans att den finns kvar då eftersom det bara finns EN ENDA jacka kvar. Jag gråter floder.. Så nu måste jag hitta en sponsor till både jacka och häst!

Västerås har förvandlats till ett vinterland! Stora drivor med snö omringar gator och torg och ute på bondvirsan där jag bor är det som ett sagoland. Jag längtar mer än någonsin till helgen nu! Att få ut och rejsa med ponnysarna i snön och att kanske åka pulka med Andreas efter fyrhjulingen men mest av allt- HEBY PÅ SÖNDAG! Tävling tävling tävling! Jag är addicted! Jag måste alltså ha en till häst så jag inte hoppar sönder mina 2 springare jag redan har.

Att förutse av lilla Berits lysande små ögon och det faktum att vi skulle läsa hela kapitlet om blodet och hjärtat och inte bara någon sida skvallrar om att ett prov kommer ligga framför mig på torsdagens lektion. Jag har inte tid eller ork att studera blodkroppar och klaffar.

Jag vill ha helg, sportlov, mer helg och sommar. (och min skinnjacka och min ponny... och en skrittmaskin.. och en ny garderob. och att jag blir jätte rik.. och ett blått scarpati schabrak med luva med ljus typ beige kant... okej du fattar vinkeln)

Gud som haver barnen kär gör så att min önskan uppfylld är.

Mot dom högre höjderna

Jag har varit på årets första tävling! Det gick skit bra och jag och Zanne är kvalade MvsB! Debuten kommer att äga rum på Djursholm den 8 mars- i'm so fucking nervous, men det ska bli så jävla kul. Jag kan knappt skriva för jag är så taggad. Räknar dagarna..

En annan sak som är mindre kul är att den elaka fru förkylning har flyttat in i min hals igen- fly o blä. Jag tror jag måste höja hyran eller i alla fall göra något drastiskt för att hålla henne borta. Så nu är det på med varma skor och gåsjackan samt tidigt i säng hela veckan så att inte tävlingen i Heby nästa helg hamnar i någon faroson. Då ska ju Anna och Möönie med- jag tänker inte låta någon kärring i halsen förstöra den dagen!

Nu ska jag som sagt sova tidigt. Försten har jag inget mer att skriva heller, händer inte så mycket i mitt hästiga liv.

En blöt slemmig häst kyss till er alla.

Jag vill på meeting meeting meeting!

Jag är en pärla. Jag har studiedag, det är fredag och jag är en pärla. Idag gick jag upp klockan 9- klockan är nu närmare halv 4 och jag ska berätta vad jag hunnit med idag:

• Rida båda min underbara springare
• Ätit lunch med Michan
• Gett hästarna lunch hö
• Mockat hela stallet
• Skurat ur i princip hela transporten inklusive hö seglet
• Haft snöbolls krig med Arnold (som jag kommer sakna nu när han är på burksprov med Cautious, Bravour och Contant i en hel vecka och lite till. All lycka till er grabbar!)
• Gjort höpåsar
• Gett hästarna vatten
• Tagit in alla hästar
• Gått 20 min med hundarna i skogen

Fattar ni varför jag är en pärla?

Jag känner mig så otroligt glad just nu i mitt liv. Jag är liksom helt oberoende. Jag har ganska mycket i skolan men allting går bra, jag är aktiv och hitills har mina provresultat varit strålande. Jag bryr mig inte om vad jag äter och har absolut inget dåligt samvete för att gå upp i vikt. Jag ska tävla i helgen för första gången på ca 2 månader och jag älskar min vardag. Det enda som saknas nu i mitt liv är en till ponny och ett meeting- ett stort meeting, fy fan va kul. Men det kommer i Maj, börja räkna ner säger jag! Ponny problemet är väl bara fortsätta tjata på mamma och pappa, kolla fenetiskt i ridsport på annonserna- kanske borde jag hitta en sponsor? Någon frivillig?

Det som återstår nu är en varm dusch, en storstädning av mitt ÄCKLIGA rum och sen en filmkväll med Henke- How sweet?

Falsett Emma går över to the Bas-side of life

Idag när jag skrittade fram min mörkaste springare kom jag på en sak. På musiken spelade vi bas- eller vi spelade bas på gitarrer och sen fick vi prova på en riktig bas. Det var kul! Jag har alltid velat kunna spela bas eller gitarr eller så, men aldrig haft tiden att lära mig. Men när jag satt där och plink-plonk på min fula gitarr upptäckte jag att det är en walk in the park att läsa tabulatur och basen har ju fasen bara 4 strängar! Mitt under mitt tankeverk kring bas spelande började min ipod spela "Sugar we're goin' down- fallout boy" kom jag på att Pete Wentz är basist i Fallout boy. Alltså för att göra allting ännu tydligare- världens sexigaste man spelar bas.

Med tanke på att min mamma klagar på att jag aldrig gör ngt vettigt har jag ju bestämt mig- efter min Paris resa ska det sparas pengar igen. Jag ska inhandla en bas- en jävligt snygg bas!

(Sen vet jag inte riktigt varför jag ska lära mig spela bas eftersom jag inte har en enda jääävel att skapa musik med, men what ever- i sådana fall har jag ju iaf en egen bas!)

Det kan även tänkas att baseriet övergår till att bli en gitarr- en snygg gitarr såklart!

På ett långdraget sätt dömde jag den charmiga gubben som åkte på sin rulator

bilden är från Tyskland- inte Kolbäck

Igår någon gång runt klockslagen 14.15-14.29 stod jag på kolbäcks busstation och väntade på 115. På andra sidan gatan stod en liten folkgrupp väl utspridd och pratade i små grupper på runt 2-4 personer, även en stor lurvig hund var med i bilden. Jag satt och dömde allihopa- jag tänkte "hur kan han sitta och dricka cola och äta det där han har i handen när man är så där tjock?" om en av pojkarna som satt på ryggstödet av en bänk. Jag tänkte "gud vad äckliga dom där människorna är, doma röker och jag kan se hur äckligt och oduschat deras hår är enda härifrån! Ursch, jävla Kolbäcks drägg" om de 3 personerna som stod planlöst, en av dom höll i den stora lurviga hunden. Helt plötsligt kom en liten filur upp från bakvägen till hemköp. Det var en liten gubbe som satt på sin rulator och kasade sig framåt med fötterna. Han var en ganska ful gubbe, ni vet vissa gamla människor kan vara så himla söta? Alltså inte typ så att jag tänder på 80 åriga gamla gubbar utan dom ser liksom, jag vet inte- söta ut. Men denna lilla man var alltså inte så värsta söt, men ändå var det något charmigt över hans sätt. Jag tyckte att han egentligen var så jävla smart som åkte på rulatorn istället för att gå och stödja på den- nu när det är halt och jävligt! Men till min ilska såg jag att pojkarna på bänken satt pekade, viskade till varandra och fnissade åt gubben. Jag blev rasande inombords! Visst det såg udda ut, men fan se hjärnan bakom det! Ser ni inte vilken smart idé? Men mitt i mitt utbrott fick jag hindra mig- dom här pojkarna dömde den här gubben; precis som jag hade gjort med pojkarna och dom som hade hunden. Jag var lika mycket svin som dom!

Varför dömer vi varandra? Varför anser vi att vi alltid är lite mer "normala" än människor som gör saker vi inte är vana vid? Fan vi måste börja acceptera varandra en gång för alla. Men ändå, jag vet att jag kommer stänga av dator och varandra ut i världen och fortsätta döma.. Men det är fel, så satans fel- och jag önskar att jag var så stark och så nöjd med mig själv och allt jag gör så att jag kunde sluta behöva hacka ner på andra för att känna mig bättre.