Malmakvarns seglar-konfirmations läger. Det var en av händelserna som ska äga rum under sommaren som jag sett fram emot. Nu är den ivägen. Jag vill göra en massa saker, men hela tiden när jag ska planera är det; "nej för då är jag på konfirmationsläger", "nej hästarna har vilat i en månad för jag är på konfirmations läger". JAG VILL INTE ÅKA PÅ DET DÄR JÄVLA LÄGRET! Det förstör allting. Jag vill rida. Rida rida rida hela tiden. Jag vill inte ens segla. Jag tycker inte ens att det är kul att segla. Jag tyckte att det skulle bli kul att åka och träffa andra finniga 15 åringar och lyssna på deras händelselösa liv- men nu har jag bytt inställning till allt. Jag vill satsa på min sport, mer än något annat. Jag skiter i andra trötta, tråkiga 15 åringar. Jag har mina underbara vänner och dom respekterar och älskar mig för den jag är. Jag behöver inga andra. Jag vill rida.
Den största haken i hela min ilska är min mamma. Allting går att strunta i- förutom det där tråkiga lägret. Jag kokar, jag vill verkligen inte- men mina känslor hör väl tydligen inte hemma i den här diskussionen. Det enda som hör hemma är det som är moraliskt och logiskt rätt- åk på lägret skitunge, du är bara en liten prick på vår stora jord och jag är mycket äldre än dig så jag vet vad som är bäst för dig. Att åka till Frankrike och få rida och tävla är verkligen inte det som är bäst för dig. (Stop, proooo, halt; Så att det faktum att jag älskar och rida och att jag skulle lägga ner all min tid på hästar och att det är det jag brinner för med hela min kropp och själ- nej nej det bryr vi oss inte om eller?)
Grrr ilska ilska ilska. Jag vill ha sönder något, nu.
vi löser allt. du ville inte åka till åre heller............
SvaraRadera