Ikväll mina vänner kommer ni att bevittna den bittra äckliga sanningen om vad som är toppen av att inte duga längre, den sanningen kommer ni få här och nu i ord.
Tänk dig att du har en dag. Du blir tvingad av naturens lag att sova några timmar per natt- men egentligen om du fick välja själv skulle du skita i att sova och bara göra en sak. Rida.
Alla jävla timmar jag lägger ner på det, all jävla vilja som finns i mig. Jag lägger ner all min jävla fritid på den här jävla sporten. Men jag duger fan inte ens till att rida mina egna hästar. Mina egna ponnyer! Jag får ha andra som rider dem åt mig för att något ska funka. Den enda av dom som jag klarar av att rida själv är en 16 årig valack som gått 150 klsser hela sitt liv och gör allt själv- den lyckas jag rida. För den behöver jag inte rida, för den rider sig själv. Sen som en snygg finisch, en perfekt avslutning på det hela- blir jag tillsagd att det vore bättre att byta min ponny som jag själv inte klarar av mot en häst som inte går att rida i veckorna mer än rakt fram för att rastas och sen hoppar den själv som på ett snöre. Jag behöver på en höjd bara lära mig banan- fast det är knappt så mycket begärt.
Det var ungrefär det jag dög till att rida på om jag nu måste envisas att hålla på med sporten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt