Jag har hittat en vän. Jag hittade henne i Växsjö för cirka 5 månader sen. Eller faktum är att jag har köpt en vän. Min pappa står som ägare på min vän. Men det är skönt, för nu kan ingen ta min vän ifrån mig. Min vän heter Jamilia. För mig finns bara hon och ingen annan. Varje gång jag ser den hästen blir jag så lycklig att jag bara vill skrika och hoppa runt i cirklar. Jag trodde inte att man kunde bli så fäst vid ett djur. Jag mår bra av att rida henne, jag mår bra av att vara med henne. Hon är den som får mig att må bra. Lia påminde mig om min kärlek till sporten. Hon påminde mig om varför jag lägger ner alla timmar i ridhuset. Hon påminde mig om hur framgång smakar. Hon har påmint mig om känslan att vilja fortsätta. När jag rider in på banan på min gråa skönhet så drar jag in allas avundsjuka blickar. Jag suger in varenda kommentar hon får och jag är så förbannat lycklig att hon är min. Hon är min luft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt