Helgen med stort H närmar sig. Jag vet inte vart jag ska göra av min nervositet. Den pyser ut genom öronen, försvinner ner i byxorna, kittlar mig mellan tårna och sen straight upp till hjärnan och BAM. (Den som förstod den meningen och dess exakta innebörd lovar jag ska få ett stort pris!)
Jag vill bara hoppa upp och hoppa ner och springa runt och lägga mig på golvet och rulla runt. Varför? Varför ska det bli så mycket känslor i kroppen på grund av en tävling? Lia är i toppform, super taggad och nyklippt. Jag är mentalt instabil, apatiskt av nervositet och iofs hyffsat nyklippt. Det känns sådär att min 5 åriga ponny som inte förstår bättre än att en plastpåse skulle kunna förinta världen är mer redo för denna tillställning. Nu får jag fan skärpa mig. Planer andra saker fram tills dess så jag har något annat att tänka på. Annars kommer jag vara en amöb, förintad och smält av mina nervösa vågor i blodomloppet.
DAMP. Hejdå
LYCKA TILL!
SvaraRadera