
Omogen. Du är så omogen. Det finns nog ingen i den här runda världen som aldrig fått det förklarat för sig. Det har sagts så många gånger och på alla världens språk. Vi har alla varit omogna någon gång. Vi är det någon gång dagligen. Människor är omogna, vi beter oss barnsligt. Vi är dryga, vi grinar och surar för ingenting, vi gör grejer utan att tänka. Vi skapar bråk och tjaffs bara för att vi ska bete oss som 5 åringar. Hur kan vi seriöst tro att något ska lösas om alla springer med näsan i vädret, lipar åt varandra och bara anser att min åsikt är den rätta. Jag är allt för omogen allt för ofta. Jag stör mig på det. Jag vill vara förebilden, inte den som ska titta på en förebild. Jag hatar när andra är omogna och att jag kan gå sur i en dag för att jag tycker någon annan är omogen är ett mirakel. För hur omogen är inte jag då? Det största tecknet på att jag är så hysteriskt omogen måste vara att jag stör mig så jag skakar på folk som är omogna, jag stör mig på folk som är som mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt