Det är nu det händer. Hela mitt liv sen jag började inse att den här sporten var något värt att kanske satsa på så jag har slitit mitt skinn för att nå början av utvecklingen. Den börjar idag, nu, det är nu det händer. Jag har gråtit och framför allt svettats. Jag har försökt. Suttit på hästryggen timme efter timme för att få det bra. Nu är jag där. På riktigt. Min idol, min allra största förebild ON EARTH säger till mig ungefär varje dag numera hur duktig jag har blivit och hur kul det är. Jag tänker inte säga att jag svävar på moln, det gör man bara när en kul slump händer. Det här är ingen slump, det är ett mirakel. Jag var för 2 månader sen totalt blind när det gällde att pricka hinder. Idag så kan jag på något så där träffa ett hinder på en häst som inte ens går att reglera? Om det inte är ett mirakel så kan alla aliens slänga sig i väggen för dom kommer inte göra så bra ifrån sig heller, grön hud eller ej. Jag tänker inte sitta här och se med stora ögon på det här miraklet. Jag tänker fånga det i min hand och göra det större. Jag, Emma Thalén slutar inte här. Det här är bara början för Mig. Jag kan, Jag vill, Jag ska.
HEJJA MIG!
<3
SvaraRadera/Cicci