Vissa människor har sitt liv och sina drömmar serverade på ett silverfat med en person som dessutom matar dom med det. De kan knäppa med fingrarna på bara är allt perfekt. Vissa behöver inte ens så mycket som knäppa med fingrarna- för dom bara händer det.
Jag är inte ens sådan person. Jag i princip lever i låter Ironic - Alanis Morissette. Jag är förföljd av ett svart moln som om det inte var nog börjar regna ibland. Jag är van att kämpa för saker jag vill och trots det inte riktigt nå ända fram. Jag är van vid tårarna och blå märkena, det är inte konstigt för mig. Men nu på senaste tiden har jag börjat uppleva något som faktiskt är konstigt för mig! Allting går bra? Lia vilar, men då har Zanne min bruna sura springare visat framfötterna och nu går det riktigt bra! Alvin som jag rider åt Arnold blir bättre och bättre för varje dag som går. Mitt i höstmörkret ersattes mitt eget moln av en sol. Något jag aldrig trodde skulle hända! För jag är inte en sådan människa som solen lyser på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt