Ibland är det skönt att vara arg. För en stund i livet bara hata alla. Och allt. Bara snäsa åt varenda jävel som pratar med en och vara allmänt as förbannad. Jag är det ganska ofta. Jag tycker nog faktiskt om att vara arg. Det måste ju vara så eftersom jag är det hela tiden. Bara stänga in sig själv i en bubbla. Vägra le. Vägra skratta. Bara vara arg är så underskattat. Jag tror inte på kärlek, jag är arg hela tiden och litar sällan på folk. Vilka är egentligen skillnaderna på mig och djävulen? (Förutom hans horn, jag måste skaffa såna.)
Jag måste tacka djävulen för den underbara förebilden han är och även tacka MUSE och KINGS OF LEON som hjälp mig att spränga mina högtalare lite ytterligare på platån av min vrede.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt