Förtroendet. Självklarheten. Det man bara tar för givet. Sådant har mina hjärnceller bollat de senaste dagarna och jag har aldrig känt mig så slutsatslös eller osäker. Litar jag på den här personen över allt annat i världen? Svar nej. Då kan vi ju inte ha förtroende. Jag litar ju inte, då kan det inte vara förtroende. Är allting alltid den ena partens uppgift? Går förhållanden, kärlek som vänskap, ut på att det är en som tvingas hålla det vid liv, eller borde båda hjälpas åt? Om det är så borde det ju vara lika ensidigt med förtroendet, att det är okej i enform, det är okej om det bara finns förtroende hos den ena parten. Om det nu är så finns det människor som är skapta för att leva ett helvete och människor som är skapta för att leva en dröm. I alla fall i förhållandevärlden. Jag måste bolla vidare. Just nu står jag bara still, glor och fattar inte alls vad som håller på att hända.
Jag gick på bio idag med två väldigt bra människor. Nu ska jag och Jack hostade oss till sömns. Den här helgen kommer nog bli ganska toppen. För visst kan man ta semester från självklarheten och förtroendet också? På så sätt får jag ju reda på om mitt påstående om himmel och helvete stämmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt