Singular. Det är en. Plural. Det är två. Vad är den grammatiska termen för när två är en då? En länk, starkare än allt. Hur mycket dumma tankar än vill förstöra håller länken fast i hjärtat. Jag och en djupare lycka har bildat en sån där grammatisk term som inte finns. Den lyckan bor i mig. Den bor i hjärtat. Men hjärnan vill oftast inte lyssna. Alla dessa dåliga dagar den har, alla dessa dagar när den vägrar lyssna vad hjärtat skriker. Hjärnan blundar och visualiserar sina dumma tankar, sina idiotiska idéer och konstiga påståenden. De kommer i sömnen, de kommer på dagen, de kommer genom att inte komma på telefonen. När hjärnan har tagit sin strid så långt att hjärtat är på vippen att erkänna sitt nederlag kommer länken. För det finns alltid där, den glöder alltid och hjärtat kommer alltid att lysa starkast tack vare den. Det finns en länk mellan mig och den djupare lyckan. Vi är samansvetsade i tanken, i kroppen och i hjärtat. Det är vi. Vi är inte singular. Vi är inte plural. Vi är bara Lycka.
Nu ska jag somna nostalgisk till Chicago och njuta av en natt utan drömmar från hjärnan.
Jag lyckades dessutom förstöra bloggen totalt i ett försök att göra en förändring. Total uttråkning och ett döende tillstånd av trisstes är inte hälsosamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt