Fröken Järn har tagit av sig hjälmen. Fröken Järn har smält, mjuknat och insett att det inte finns någon Fröken Järn, och aldrig funnits heller för den delen. Fröken Järn är jag och jag sover för lite, vill alldeles alldeles för mycket och stressar dessutom två matskedar mer än hälsosamt varje dag. Idag har jag ridit sex hästar, och haft historieprov och på de sov jag ungefär 5 timmar inatt? Fröken Järn som sagt. Men jag är medveten om vilken omöjlighet det är att jag någonsin skulle bli en Fröken Järn med superkraften att aldrig behöva sova. Trots det finns min enorma vilja att rida och rida och bli bra, bli bäst med mig hela tiden, och för att inte gå bananas kompenserar jag den med att försöka döda mig själv. Smart plan kan man tycka. Nu är mitt knä svullet och rörelsefunktionen fungerar inte riktigt, fan vad fint.
Som plåster på Fröken Järns stora blödande sår som pumpar ut sorg för att tiden inte räcker till och för att människan har ett sömnbehov så jag kan meddela världen (och för att påminna mig själv så jag inte glömmer) att min fina bruna prins hoppade alldeles fantastiskt idag! Men det glömde jag bort i röran av historieprov och knepiga hästar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt