Magneter. Vi är mänskliga magneter. Gårdagen bjöd på hur det kan gå när plus och minus pol vänds mot varandra. När dom möts och bara dras till varandra av naturens lagar. Det är menat att vara så, det är så här det ska vara liksom. Ingen behövde tänka eller agera, det var logiskt och hände av sig själv. Dagens timmar visade konsekvenserna av vad som händer när plus pol vänds mot plus pol. Kropparna rörde sig i onaturliga vinklar och rörelser för att inte stöta ihop. Blinkar sökte svaren i golvet och undvek för allt i världen att möta en annan pupill. Att möta det där svarta hålet i hornhinnan som var vägen rätt in i hjärnan, vägen rätt in till svaren. Ingen ville titta dit. 1 dm avstånd var för mycket för att få polerna att vändas rätt. Alla avstånd var för stora, polerna skulle inte ändra sig hur mycket som än togs till. Som vanligt måste jag fråga mig varför? Vad kommer morgondagen att bjuda på? Vad kommer framtiden att bjuda på? Vad betydde det att polerna råkade peka rätt? Kommer dom någonsin göra det igen? Vågar jag försöka göra ett försök att vända dom rätt eller kommer det att stänga av dom helt? Av magnetisera dom?
Gör din tolkning, öppna mig och häll mig full med svar
Du har aldrig små simpla problem med enkla svar du Emma-Maria. Jag tror att man helt enkelt måste vänta och se, kanske känns det helt plötsligt rätt att ta ett steg fram eller tillbaka men det trassliga är att man varken vet när eller hur det ska gå till.
SvaraRadera