Vi snöar in oss i våra problem och svåra stunder. Jag, framför allt, snöar in mig i mina svåra stunder. När jag vill ha något blir jag besatt. Jag vill och vill och vill. Jag spenderar minuter, timmar, dagar till att fundera på hur jag ska få det jag vill ha. Jag vrider och vänder upp och ner på mitt liv för att planera och passa in det nya jag vill ha. Men det blir sällan som jag vill. Jag får det sällan som jag vill. Idag kom jag på en sak. För idag valde jag att lägga en sak som jag ville ha på hyllan. Jag la det på den där hyllan i mitt huvud där allt ligger som man sakta men säkert måste förtränga eftersom det var en engångsgrej som aldrig kommer hända igen. Men det var som att så fort jag la den här grejen på hyllan så skrek den att den bara ville därifrån! Direkt så hände grejer i rätt färd riktning igen. Är det så att vi måste spela svåra? Att när vi vill ha något så ska vi låtsas och spela teater att vi har noll intresse? Att det på något sätt får Gud och folk i vår omgivning att ge oss det vi vill ha? Är det verkligen så enkelt? Jag ska bli den svåraste människan inom 10 mil om det är så landet ligger! Jag undrar hur många saker som kommer trilla ner från hyllan då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt