Jag har en vän som under en tid hade tankar i sitt huvud som sa åt henne att inte äta. Hon visste hur farligt det var. Hon visste att det inte var snyggt. Men när tankarna satte igång fanns det inget hon kunde göra. Framför allt fanns det inget som jag kunde göra mer än att se på. Jag tyckte att hon var knäpp. Nu vet jag bättre. Jag vet hur de där tankarna känns. Jag äter visserligen som vanligt men jag har tankar som berättar hur dålig jag är. Så länge jag gör fel är jag fel. Prestationsångesten är på max. Det är vidrigt och jag sitter fast i träsket. Mys hos Michan med spicy, godis och världens bästa soffa fick mig i alla fall på bättre tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt