Jag gick rakt ut i gatan idag. Till min förlust hade bussen koll på bromsen. Dagen blev den sämsta på länge. Mitt liv är det sämsta som någonsin existerat. Hjärnan är i turbulens och jag är så förbannat osäker på exakt allt jag gör. Jag känner att jag förstör för mig själv och för andra genom att vara totalt och fullständigt under isen och lite till. Jag vill bort, långt bort för en tid och bara börja om. Sova, börja äta igen och bara prata om saker, väsentligt eller inte. Imorgon ska jag upp i tid och ta tag i spillrorna av mitt liv igen. Jag undrar när mitt liv ska hitta vind åt rätt håll...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt