Jag är på otroligt, och nästan skrämmande, god väg att drabbas av rent och skärt storhetsvansinne. Jag kommer antagligen, så länge det inte sker några dramatiska och världsomfattande omständigheter, att få MVG i alla avslutade kurser detta året också. High five och repeat på "Edge of Glory". Jag åkte idag iväg och tränade för min guru nr 2, Ted min älskade (obs, nej jag ligger inte med honom så att vi utesluter alla tänkbara missförstånd och utrymmen för egna tolkningar) Nätterqvist! I bilen hade jag med mig skimmelbrudarna för att öva bort lite höjdrädsla och hitta den perfekta känslan till nästa helg. Som vanligt åkte jag därifrån med varje mungipa bakom öronen, speciellt över ponnyn idag. Hon är ett monster. Hoppade en bana på mastig högsta höjd för små D-ponnysar och ändå luftar hon lite mer än vad som borde vara normalt för en sådan liten häst i förhållande till de stora hindren. Helt makalös, det finns inga ord för hennes kapacitet! Jag red så bra, hon var så bra, Blomman var också så bra och allt är så bra! Men storhetsvansinnessyndromen slutar inte där, nästa helg väntar nationell tävling i Skogslotten med totalt fyra hästar och jag får faktiskt även med mig en alldeles egen fenomenalt grym hästskötare till hjälp. Storhetsvansinne var det. Nu höjer jag volymen på "Edge of Glory och headbangar mitt alldeles utomordentliga liv lite.
Jag ska även skriva en essä och skicka in till Lilla Augustpriset 2011. Jag ska vinna!
du är värd all glory - slit och motivation - du e grym
SvaraRadera