Jag är lyckligt lottad. De flesta människor i den här världen hatar mig. I de flestas ögon är jag en skit, en idiot, en sådan man inte lägger energi på. På något sätt ligger det i mitt DNA, den är så jag är. En sådan som är gjord för att folk ska ha något att hata. Du undrar säkert hur jag kan börja det här med att säga att jag är lyckligt lottad? Jag är det för att de människor som jag har runt mig som inte hatar mig, de älskar mig så otroligt istället. Dessa underbara helt fantastiska människor älskar mig och stöttar mig och stannar vid min sid vad som än händer och vad än andra säger. Det är inte alla som har sådana människor runt sig som jag har. Idag kände jag för ett tag att jag kunde ge upp alla. I slutändan skulle ändå alla hata mig så det var bra hopplöst att vänta ut. Men nu förstår jag, att dessa människor är inte människor- de är änglar. De kommer inte lämna mig, de kommer alltid stötta mig. Det är dumt att man inser så sent hur lite antalet själar betyder så länge inte innehållet är rätt.
Varför jag kan kalla mig själv lyckligt lottad är för att jag har ett antal helt enastående änglar och resten vänner ifrån helvetet- är inte det bättre än en omgivningen full att halvfalska fittor?
h-j-ä-r-t-a
SvaraRadera