Jag är patetisk. Jag tycker själv att jag egentligen är så jävla bra, smart och stark. Men vad fan är jag egentligen om inte en bortskämd liten snorunge som letar fel på andra, överdriver, skyller på mig själv för att få något sorts medlidande och sen i slutändan en mesig idiot som bara grinar åt allt. Det, DET och inget annat är vad jag är. Jag har inte ens en kärleksrelation seriösare än den jag har med min mamma och ändra känns som det som att jag varit olyckligt gift och nu vid 67 års ålder bråkar vi, mest jag, om exakt allt. Mig själv skrämmer jag. Jag skrämmer mig själv. Jag är en yngling. En förvirrad idiot som aldrig vill eller kan vara nöjd. En sån jävla yngling. Jag är en sån som såna som jag hatar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt