torsdag 4 november 2010

Vidrigt, så jävla vidrigt


Det är fö mycket intryck, det är för mycket som händer och det är framför allt för mycket som inte händer. Jag vet liksom inte. Det är något som kryper, eller rycker. Va fan jag vet inte, okej?! Åh jag vill bara slå mig själv i huvudet, försöka klargöra och läsa mina tankar. Allting bara funkar inte. Det är total kortslutning. Bon Iver kommer väl till pass nu. Jag har tävling hela helgen, jag har en felfri känsla. Det är ju bra i alla fall. Men fan, verkligen fan, jag måste komma på något. Komma på vad att göra för att ändra. För att förbättra. För att bli det där bra och lyckliga igen. Det kryper, river, gnager, rycker. Det är vidrigt, så jävla vidrigt. Jag är vidrig- men egentligen är det ju du?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tyckte ngt