Ryggen är död men själen är evigt lycklig.

Min rygg har klappat igen som ett korthus, jag har köldutslag på mina stackars skinkor eftersom jag av okänd anledning vägrar kränga på mig långkalsonger, jag har fått en överdos av tur så jag får bara sitta och rida fin fina hästar hela dagarna och förutom två inte ens halvfärdiga arbeten som har deadline om två timmar är livet faktiskt jävligt bra! Jag har toppfullt schema, är totalt jätte trött men jag är ändå lycklig någonstans längst in. Massa knepiga frågor finns i huvudet, men jag orkar inte dra upp dem till ytan. Orkar inte skapa jobbiga frågeställningar nu. Idioterna är på väg ut i alla fall men framför allt är jag glad på djupet- det är det viktigaste.