Ingen balans, jag har hamnat i trans

När två människor känner varandra riktigt riktigt bra behöver man inte alltid prata ut om saker, man förstår varandra än då. Det blir som en kemi mellan personerna och båda vet vad som måste bli sagt och båda vet vad den andra kommer säga men framför allt vet båda vad som måste göras för att lösa problemet. Det är skönt, för vissa problem har man inte styrkan att prata om högt. Så Anna, jag tror inte vi behöver prata så mycket- vi båda vet ändå.

Mitt humör sjunker i takt med att termometern stiger. I övermorgon börjar min sista termin i åttan. Då kommer nästa milstolpe vara sommarlovet- bara genom att titta ut känns det hysteriskt långt bort just nu. Inte nog med att jag måste släpa mig igenom Tunbos gula korridorer, eftersom mitt mål är att höja i princip alla betygen ett snäpp så måste jag få ändan ur vagnen. Det kommer bli ett pluggigt år, minst sagt. Klart att det låter överdrivet- "höja alla ämnen"- NÖÖRD! Men alltså när jag sätter upp ett mål så vet jag att jag alltid bara lyckas 95 %, så jag kommer inte höja mig i allt. Jag har kommit in i någon trans, jag vill bara krypa ner under mitt täcke och ligga där för alltid. Jag vill knappt ens äta längre, även fast jag är hungrig har jag ingen matlust. Jag vet inte vad det är som är fel, jag älskar ju mat? Jag orkar inte rida och jag orkar ingenting. Jag måste leta efter min livsgläjde igen, hörs senare.

Föresten är det 1272 dagar kvar tills jag fyller 18, wihu