När du smeker med din tumme över min hand, jag känner mig så speciell. När du säger ord så vackra att bara kära öron kan höra dom. Sättet du ler när du kollar på mig, jag har aldrig sett dig le mot någon annan förut. Jag står alltid först i kön för dig och jag är din älskling. "Jag älskar dig", hur kan livet smaka något utan att man fått höra dom orden på riktigt? Det finns inget finare än att höra någon säga dom orden. Då menar jag inte mamma eller pappa, det är en självklarhet på något sätt. Utan när man får höra det av sin kompis fast först och främst från den man älskar. Då börjar livet på riktigt, allting tar ny form. Jag hoppas alla får uppleva äkta kärlek.
Nu tror säkert alla att det här inlägget kommer riktas mot hur hemskt det var att stiga upp i morse och hur otroligt tråkigt det var att trampa sig igenom den här skoldagen (visserligen var allt det där sant, men jag tänker inte lägga energi på att skriva mina klagorop.) Jag tänker skriva om Edvina. Idag fick jag ett brev på posten där det stod dom mest kärleks fulla orden jag någonsitt fått från en vän. Jag log ända ner till lilltårna och min själ sprang runt på gröna ängar. Jag blev så himla glad! Jag blev liksom varm och lycklig när jag stod där i pyjamas shorts i vårt kök. Alla bekymmer blev för några minuter bortblåsta och jag var tvungen att läsa det om och om igen. Var det möjligt att någon hade tagit sig tiden att skriva ner det här och posta det till mig bara för att hon älskade mig så mycket att hon ville att jag skulle veta det? Eddie lyste upp hela min dag och jag kan säga att hade jag läst det där i morse hade hela Tunbo fått en egen sunshine!
Tack Eddie för att du är en sådan otrolig vän och jag älskar dig med allt jag är. (Jag behöver min whiteboard om jag ska kunna förklara mer)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt