What a night!

Jag vill bara springa och kasta mig i dina armar, alltid vara med dig. Kan man älska någon så mycket att all kärlek och alla känslor inte får plats inom en? Att det samlas som en klump inom en, en lycklig klump som är för stor för att vara där men man håller den instängd. Kommer den ut förstör den allt. Den är så lycklig att man bara vill låta den spruta ut genom öronen och överallt och bara kastas över alla andra. När man bara vill uttrycka alla känslorna, men man får inte. Man måste hålla klumpen inom sig och bara dela den med en enda person. Den personen är ens enda räddning eftersom klumpen nästan gör en galen. Men vad gör man då när man inte ens kan dela klumpen med den personen längre? När det har blivit ett stort gap mellan dom två individerna. Den ena stretar och vill tillbaka till hur det var medans den andra blundar för vad som händer. Om du älskar mig så mycket som du säger måste det vara starkare än allt annat. Du är rädd för dina egna känslor, du är rädd för att älska mig. Även fast du har svårt att lita på mig måste du lita på din kärlek till mig. Är den sann vinner den allt. Men så länge du inte gör det kommer jag gräva i mig och försöker hitta en liten del som kan överväga kärleken till dig. Jag kan inte leva som det är nu. Om jag inte älskade dig mer än allt annat så skulle jag vänt på klacken och gått nu. Lämna rädslan eller lämna mig, men du kan inte få båda.

What a night! Johanna och jag kom hem och gjorde om mitt rum till... ett madrass rum men massa täcken. Vi bakade och bakade och hux flux fick vi sällskap av Anna. Minuterna tickade iväg och in genom dörren kom födelsedags barnet Eddie! Hon var följd av Anna B och Isa. Vi lagade mat, pratade och fixade. Det blev en skafferietpasta- alltså när man gör en pasta med en pasta sås av bara sådant som man råkar ha hemma i kylskåpet. Det blev skit gott och efter middagen följde en perfekt kladdkaka alá Emma. Den var toppad med ljus och bokstäver i chokladsås- GRATTIS EDDIS! När den var slut dukades cheesecaken in och efter det plockades tesilarna fram. Tiden rann in på småtimmarna och efter mycket prat gick Isa och Johanna och knoppade runt 3. Vi andra njöt av eldiga diskussioner tills vi tassade upp runt 5 på morgonen. Jag och Anna låg och fnittrade till halv 6 då även vi föll i djup sömn. Jag älskar er tjejer, verkligen. Ni är guld.
Jag vaknade runt 12 av att- håll i er nu- CICCI OCH AIDA KOM IN! Jag låg och dreglades halvt död men fan va glad jag blev! Dagen fortsatte framåt utan vidare detaljer.
Smile like you meen it.