Jag vill kräkas

Trots att det här har varit en väldigt väldigt dålig dag tänker jag inte sitta här och bara butter. Fast jag måste få berätta- Skolan sög, som vanligt egentligen då. Tunbo är så himla enformligt, det är gjort för att folk ska tröttna på det. Men eftersom alla dagar i skolan suger så var det inte då min dag började gå utför- det var efter skolan. Jag tog bussen in till Västerås för att hitta jeans. Jag hittade jeansen av mina drömmar, men eftersom min mor helt plötsligt gick från "jag betalar ett par nya jeans bara du slutar använda dina trasiga cheap monday" till "men oj, 1.400 det är ju nästan 2 barnbidrag. Vill du lägga så mycket pengar på ett par jeans?". Stopp, prooooo, halt och spola tillbaka- JAG?! Nej nej, DU! DU sa att DU skulle betala jeansen. Men jag är envisare än en äcklig åsna så jag har bestämt mig för att dom där jeansen ska bli i min ägo, thats it. Så för att få min plan i verket behövs en demonstration and you'll get one!
Vi gick i alla fall på bio, vi såg Changeling. Det var ett mästerverk, en film som berörde så jävla djupt in så inte ens jag kan beskriva det. Den är så sevärd. Jag kunde inte ens gråta, jag satt helt paralyserat. Kanske var det för att jag blev så uppslukad eller så var det helt enkelt den fruktansvärda mensvärken som åt upp mig inifrån? Föresten- Angelina Jolie, tack för att du finns- vad vore film världen utan dig?
Jag känner mig verkligen som en misär. Jag kan knappt stå för jag har så ont i ryggen och i magen, jag är så frustrerad och arg att min hjärnstubstans snart ploppar ut genom öronen och saknaden bränner i bröstet. Jag vill kräkas.