söndag 4 januari 2009

Åt helvete med alla mirakelkrämer som äter upp ryggar

Idag är det 1274 dagar tills jag fyller 18 år.. lets count
Av någon anledning jag för mitt liv inte kan förstå har Sveriges moder natur tagit upp kampen om världens kallaste land. Med en temperatur runt 20 minus grader, som dessutom sjunker med jämna mellan rum, har vi nog en chans till en andra eller tredje plats, wiho! Nej men seriöst, jag har aldrig under hela min tävlingskarriär ställt in en tävling p.g.a. vädret! Men idag, den 4 januari 2009 är det officiellt brutet, jag ställde in Stockholm. Njut av dom här orden för det kommer dröja innan dom visar sig här igen- JAG SKITER I ATT ÅKA PÅ TÄVLING TILL STOCKHOLM. Alltså, bara så ni vet. Inte nog med att hela Sveriges befolkning får sina tår förfrusna så kommer jag nu klaga på att jag är för varm. Denna morgon vaknade jag upp med hysteriskt ont i axlarna- troligtvis drömt något underligt. Jag berättade för mamma som glatt kom skuttande med någon mirakelkräm med alovera och hej o hå. Den skulle börja bränna och sen skulle man vara som en ny människa. Efter att med Arnold hämtat 7 hästar kände jag fortfarande ingen skillnad, så jag- under middagen- klagade på krämen. Min mor smetade då på ett mirakel liniment. Jo visst, det var ett mirakel, helt ärligt- Om man gillar känslan av att få sin rygg- och nackmuskulatur sveddad och uppäten på samma gång. 3 timmar senare och fortfarande känns det som om min rygg brinner, på tänd av olja. Jag tänkte, nog precis som många andra, "jag får stå ut, när det här har gått över kommer ryggen vara som ny igen", tyvärr har jag ett svart regnmoln över mitt huvud och jag för med mig otur. När jag rullar på mina axlar känns det som om man har skurit ut mina nackmuskler, lagt dom som kyckling filéer på ett bord, sedan knutit alla som dubbelknutar och sen stoppat tillbaka i mig. Men vad vet jag- det är säkert en del av mirakellinimentets healing.
Nu ska jag gå upp och sätta på en film, somna efter ett tag och sedan hoppas på att det aldrig blir morgon så jag måste sätta fart med mitt liv i 20 minus grader.
Så nu tycker jag att alla ska gråta en skvätt för mig och sen gå vidare som ingenting.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tyckte ngt