Jag vill bara ge allt. Om jag kunde ge hela mig och allt jag har och lite till skulle jag det. Men varför är det så svårt att ge till någon som bara stänger av? Det är som att hur jag än intalar mig själv att not try so hard så går det inte. Något inom mig börjar gnaga och jag måste, jag måste. Jag vill vara perfekt och lite till, jag vill alltid finnas där och jag vill alltid vara bästa möjliga. Jag har så svårt att bara intala mig själv att "det löser sig, du är älskad för den du är och du behöver inte anstränga dig för att betyda allt." Varför ska det vara så svårt?
Jahapp, imorgon startar vårterminen för Emma Thalén. Hur jag känner för det? Jag känner trötthet, likgiltighet och absolut ingen pepp. Jag ska lägga fram förslag om hemskolning för mamma, vad tror ni? Jag vet liksom inte vad jag vill med mitt liv längre. Journalist, javisst- men det känns för långt bort. Alla säger att jag inte behöver oroa mig för sådant nu men hallå- jag går i 8an. Nästa år ska jag söka in på gymnasium. Jag måste ta den tanken redan nu, vad vill jag. Tänk om jag inte ens vill gå gymnasiet? Det finns folk som klarar sig genom livet i alla fall. Jag kan leva på mina egenskaper, jobba mig uppåt. Jag är stark dam med rak rygg, jag skulle klara mig. Men är det vad jag vill? Knappast. Men gymnasiet, klarar jag det? Kommer jag klara allting utan att springa rakt in i en hård vägg? Jag är så orolig och alla dessa frågor är ingen tillfredsställande hjärngymnastik. Jag måste börja nu med att tänka, annars vet jag inte hur det ska gå. Jag kan inte planera så att jag bara ska ha mvg i allt, det funkar inte så. Grundskolan är en walk in the park jämnfört med allting annat! ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH, jag vill bara krypa ner under täcket..
Den här bloggen kommer från och med den 11/1 kl 21.00 ändra adress. ralfsdotter.blogspot.com. Jag vill gå ut i tid så att alla hinder omställa sig.
1271 dagar kvar..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt