Boys, boys boys. Det var Lady GaGas ord. Mina ord skulle jag mer uttrycka som; Bajs, bajs, bajs! Jag gillar det andra könet, i do. Jag menar, vad annars skulle jag leva för om det inte var känslan av tyngden av en man on top eller rysningarna längs ryggraden när mina sinnen uppfattar en mans mjuka läppar? Dom säger "med regn kommer solsken"- när det gäller det motsatta könet vill jag ändra det ordspråket lite. "Med solsken kommer regn" är mer passande när vi kommer till pojkarnas onda sidor. Jag kan inte låta bli att undra; är deras obotliga dumhet ett naturligt beteende eller gör dom det med flit? Jag vill intala mig själv att det är ett naturligt sätt att uppföra sig för dom och att dom inte kan hjälpa det men det faktum att dom kan vara underbara gör min teori tvivelaktig. Men jag kan inte dra alla av det motsatta könet över en kant- dom jag riktar mina hårda ord till är pojkarna. Dom unga, oerfarna mupparna. Jag är så trött på att leda och undervisa dom som enligt teorin ska vara dom starka och vägledande. Kan det vara så enkelt att jag helt enkelt slutar med ungdomlig kärlek? Att jag överger dom själviska och alldeles för kaxiga idioterna som just fått fjun på snoppen till mina andra ungdomliga kvinnliga kollegor? Jag förklarar mig här med som Man-älskare och jag lämnar pojkvaskerna för gott. Ska jag ha en man, så ska det vara en man och ingen pojke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt