Mönster

Du och jag är ett mönster. Slutar du så spelar det ingen roll om jag fortsätter för mönstret är inte fullbordat utan dig. Vi behöver varandra, alltid. Du gör mig stark, hel och fullbordat. Full av liv och vilja. Jag vet inte hur viktig jag är i ditt mönster men i mitt är du huvudsträcket. Utan dig skulle allt vara meningslöst och ofullbordat. Om jag suddar ut huvudsträcket, suddar ut dig, så måste jag rita dit det igen. Det är svårt att få det likadant och lika fint som innan men att du finns där och att jag har möjligheten att göra det nästan lika fint igen är allt som räknas. Du är allt som räknas för mig.