250 inlägg. Halva vägen till 500 är kirrat. Vägen till 1000 ser fortfarande lång och farlig ut.
Ibland önskar jag att hästar kunde prata. Att dom kunde förklara vad dom ville och vad dom tyckte. Säga vart det gjorde ont, vad dom hade gjort och ge oss en komplimang någon gång ibland för all tid vi lägger ner på dessa djur. Som när Zanne stannar ut sig- då kunde hon bara förklara för mig innan att hon va en mens kärring så att jag slapp starta och stanna ut mig eller kanske till och med hade avstått från att köpa surisen. Men just nu önskar jag mest av allt att "bläsen" kunde prata. Dels så skulle han bara skrika så fort någon bara nämnde att han skulle åka ifrån mig. Sedan skulle jag få honom att övertala Mr världens bästa tränare och människa att jag och "bläsen" var menade att leva tillsammans. Eller i alla fall tävla ihop ett tag. Sen kunde han sluta prata igen. Jag låter bortskämd när jag säger att jag hatar när jag inte får vad jag vill ha. Antagligen är jag så äckligt bortskämd också utan att jag själv förstått det sorgligt nog. Men jag hakar på saker, och då måste jag helt enkelt bara ha dom. Nu har jag hakat på "bläsen". Tyvärr är det mer eller mindre en omöjlighet och det är bara i drömmarnas land han kan bli min. Jag står pengalös och ingen sponsor hör mitt rop på hjälp. To bad. Jag ska åka till Thailand och glömma hela romansen, bara hoppas på att han är borta när jag kommer tillbaka och återgå till mitt liv. Det är sorgligt, riktigt sorgligt att inte få vad jag vill ha. Det skär i hjärtat, han är smiden och gjord för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt