När man inte har något annat än sig själv och ett tomt hus, är det då man ska blogga om sina innersta tankar?
Jag tror inte att vi ska hoppas. Vi borde bara radera det ordet ur ordlistan, det finns inte längre. Jag ser livet som en middagsvärdinna. Hon bestämmer allt vad som ska hända, eller i alla fall utgångsläget. Hon bestämmer vilka som kommer och vad man ska äta och allt annat som man kan bestämma innan en middag. Likadant bestämmer livet hur allt kommer bli för mig. Det är ingen ide att hoppas på kärlek för har livet bestämt något annat just för ikväll så kommer det inte hända. Om jag hoppas på ett lyckligt liv har livet satt upp olycka och elände på menyn. Ju mer man hoppas ju mer besviken blir man när livet planerat något annat. Så varför låter vi inte bara allt komma till oss? Vi måste sluta vara flugorna som frivilligt fastnar i nätet och börja låta allting hända. Vi är hålls fast under vattnet av livets hand. Det är hon som bestämmer, vi gör bara oss själva en otjänst genom att lägga oss i. Vi kan inte påverka mycket men mycket kan påverka oss.
Det var bara en tanke..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt