
Jag grät en skvätt idag över min eländiga situation. Nästa helg är det tävling med 4 djur. Det är alla djur utom prinsesshästen. Det är många djur och jag känner mig inte alls förberedd- inte hästarna heller för den delen. Imorgon ska jag försöka komma i ett par jeans och börja röra mig runt i huset åtminstone. På lördag ska jag vara tillbaka i sadeln på vartenda djur och jag kan lova att det ska bli så vare sig kroppen stödjer mitt beslut eller inte. Jag har för mycket som gnager i huvudet, skallbenet kommer snart falla sönder i en mjölliknande substans och ut kommer min sönder grubblade hjärna rinna ut. Parasiter, tankar, va fan det är samma sak. Spring i benen har jag också. Parasiter. Har det hänt något? Frågan är snarare vad som inte hänt. Parasiter. De äter mitt huvud nu. Min hjärna och mitt skallben gick åt när mina tankar fick slå rot och röra till. Parasiter, det är vad det är. De äter mitt skallben och de äter min hjärna. Tankar, parasiter, tankar, parasiter, det är ju för fan samma sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt