Ibland är det bra att fråga sitt undermedvetna om sanningen. Det är svårt men svaret kommer direkt och det är faktiskt sant. Ibland räcker det att bara gräva på botten av sig själv för att faktiskt inse att man är en bra människa. Hörselskadad som jag är, borde jag lära mig att förlita mig på vad jag känner inombords och inte bara det som uppfattas av mina skadade hörselnerver. Det är inte många, men åtminstone ett par komplimanger silas ut bland saker jag aldrig hörde. Så när jag frågade mig idag, "vem är jag?" kunde jag bara komma på att jag är lyckad på något sätt. Jag har lyckats och jag har kommit en bit på vägen. I skolans korridorer är jag ett vandrande MVG och jag fick faktiskt just tillåtelse att tävla Fröken Finast i helgen. Så jag är på något sätt lyckad, och jag är omtyckt. Jag är med andra ord inte så fruktansvärt värdelös som jag gärna vill intala mig själv. Det är bra att gräva på botten av sitt inflammerade Jag, man hittar både sanning och motivation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt