Hade kunnat uppleva en bättre start på dagen. Förutom att Södertälje lyckades supa till ordentligt och röra till det mer än en gång så gick det katastrof. Dessa förbaskade avstånd på 3 eller 4 galoppsteg borde rätt och slätt förbjudas. Min stora vita häst var för dagen i ett supersegt tillstånd. Jag kommer in stort på vattenmattan, landar och inser att nästa hinder blir en överlevnadsfråga. Mina alternativ var Pest eller Kolera- bromsa så att min sega häst saktar av eller försöka gasa på tre steg? Jag visste i bakhuvudet att vare sig jag valde Pest eller Kolera skulle vi dö. Mycket riktigt blev utgången efter min beräkning och under tiden jag la volten för att kasta mig hals och huvud över samma oxer igen hade hästen fått den andra sjukdomen och hejdå. Med all fart jag hade smet djuret åt sidan och av föll en liten människa. Alla frågade om jag hade gjort illa mig? Jag hann inte ens reflektera över smärta eller skada, ett brutet ben hade knappt hindrat mig från att spatsera ut med raska steg. Jag lastade elefanten för hemfärd samtidigt som det sköt blixtar av rent vansinne från mitt huvud. En blixt för mig, en för elefanten som är alldeles för stor, en blixt för mamma som försökte reflektera, en blixt för banbyggaren som inte kunde tänka två steg längre och ägna en tanke åt juniorerna med elefanter och inse att de inte klarar av att få ihop hästen på sådana idiotiska avstånd, och sedan några fler blixtar åt mig själv.
Jag åkte hem och red brudligan. Prinsesshästen var duktig och som plåster på Kolera-såren tog jag ett litet skutt eller två, högt uppe bland lysrören seglade vi. Joggade och badade Fröken Finast, imorgon blir det Enköping för vår del. Jag hoppas på friska resultat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt