Det är inte alltid lätt att ha två hjärnceller. En är i alla fall bättre då, för vad gör man när de två man har börjar bråka? Jag är en trött chej just nu och jag försöker göra det bästa av min egentligen bra situation men som hela tiden ändrar riktning. Igår var jag med skåningen i Aspvik när det var träningar. Pratade med Gull-Julia och fick massa bra tankeställare att ta med mig upp på hästen. När vi pratade om liv och död, eller min ridning rättare sagt på vägen hem fick jag också några viktiga och nyttiga slagord att mata min hjärnceller med.
Imorgon ska en läskig doktorn kolla in i mitt öra för att (som jag redan vet) konstatera att hörseln har blivit sämre. Kanon kul? Nu kan jag i alla fall berätta att jag somnar rakt upp och ner om jag inte omgående går till sängs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt