Herr Sjukdom strök över min säng under natten och förvandlade mitt småförkylda tillstånd till en känsla av två liter slem i huvudet, snurr och jag blev tömd på all typ av energi. Jag drog på myspys-listan på spotify, drog på mig tjockjacka och gummistövlarna och skrittade ut alla fem soldater. Att skritta ut fem stycken djur tar en hel del tid och under den tiden har jag fått tid att fundera.
Det finns tidsmaskiner. En kram kan föra tillbaka minnet flera månader. Igår när jag gick mot bussen, ivrigt pratande med två gamla vänner jag nyss träffat för första gången på länge, blev jag medvetet sparkad på vristen av någon idiot till vänster. Proppmätt efter två stora tacos vände jag mig med min klena näve för att låta denne blå-idiot veta att han ska ge fan i att sparka mig. Mitt i rörelsen står jag plötsligt öga mot öga med en av mina allra bästa vänner, en människa som hjälp mig genom så mycket, som jag delat så många stunder med och en människa som jag har pratat om allt med, allt mellan himmel och jord. Jag kastade mig rakt in i en hård kram och jag drogs tillbaka i tiden. Det fanns så många minnen som blommade upp och fastnade i mig. Trots vågen av nostalgi sattes jag bara några ögonblick senare i ett av de konstigaste situationer jag upplevt- där gick jag, bredvid en av mina bästa vänner som alltid kommer äga en bit av mig, och det fanns absolut inget att prata om efter att vi frågat varandra hur det är. Men jag var tillbaka i tiden, i mitt huvud pratade vi som aldrig förr- eller precis som förr snarare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt