måndag 20 december 2010

Allt börjar där din axel blir till hals


Jag är nöjd med vem jag är, men inte hur och när jag blev det. Jag är nöjd med vad jag gör, men inte när och hur jag gör det. Jag är nöjd med vad jag lämnat bakom mig, men inte hur och varför jag gjorde det. Jag är nöjd med vart jag är, men inte när och varför jag är det. Jag skulle vilja vara jag tack vare att jag valde rätt och tog tag i saker på en gång. Jag skulle vilja göra saker steget innan och göra det med eftertanke och perfektion. Jag skulle ha velat lämna saker bakom mig med ett leende och gjort det för att jag själv ansåg det som det bästa. Men framför allt skulle jag vilja vara där din axel blir hals och vara just där för att jag är älskad. Det finns en längtan att ligga i gropen av ditt nyckelben och fundera på mina felsteg och låta tanken göra dem till rätta steg. Jag skulle vilja viska till din örsnibb tills dina nackhår reste sig hur jag skulle lära mig att dansa livets dans och bara göra rätta felsteg på vägen. När jag lät mig själv glida ner för din arm skulle jag skrika så hela världen fick veta hur jag skulle göra alla felsteg som ingen annan gjort och sedan berätta för alla om min upplevelse. Vi skulle samlas runt en lägereld i ditt hjärta och dela med oss av läran om de rätta dansstegen. Jag skulle sitta själv kvar tills värmen hade spridit sig i hela din kropp och tills ditt hjärta slog ett extra slag. Då skulle jag återgå till mitt bord där jag sitter och bara njuta av julsånger.
Varför? Det är så enkelt. Det är så enkelt att njuta när man vet att hjärtat slår den där extra gången just för mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tyckte ngt