Plikten tvingar mig att lämna oasen i sagoland och bege mig hem mot kaos och olust. Jag har haft fullt upp med att uppleva och njuta så kameran glömdes bort. Jag mår så otroligt bra att jag har ont i huvudet- min kropp är inte van vid livslust och så här många leenden under en och samma helg. Kantarellponnyer och deras obalanserade småbröder har bärt två lyckliga tjejer med röda näsor runt i galopp i ett alldeles för fantastiskt vinterlandskap. En stor svart och vit hund, eller om det var en kalv, har fisit när det var sängsdags, ätit ostbågar och lagt svansen i middagens beasås. Galna katter har hälsat Välkommen genom rabiata attacker och sagt God Morgon genom att försöka äta upp en tå. De två lyckliga flickorna har pratat ut om kaos och schizofrena människor och kollat katastrofala ritter och fina hästar på youtube. I vintermörkret har de grillat korv vid en frusen sjö och räknat stjärnor. Med tekoppar i handen och munnar fulla av godis har de sett när pandor lär sig Kung-Fu och hur Alaska kan få en bittra chefer att gifta sig med sina assistenter- på riktigt. Jag var en av dessa flickor och jag vill inte sluta vara det. Men hemma väntar förstörda hästar och Guds gåvor till ridsporten på att få göra mig ledsen och värdelös igen. Nu finns inget att se fram emot längre, nästa helg skulle vara en sådan sak men eftersom den saken kräver goda ridkunskaper så krossades min lycka inför detta i torsdags. Men nu vet jag att jag har en tillflyktsort i vackra Ljusdal. Dit vill jag fly oftare än jag är hemma.
i like :)
SvaraRadera