Jag försökte flera gånger om att skapa elden. Jag tände och jag ändrade veden och jag tände igen. Varje litet hjälpande ting som jag hjälpte mig av började brinna, brann bra men elden tog aldrig fart. Det var då och för en kort stund, men den eviga och levande brasan kom aldrig. Jag kämpade och jag försökte. Men ur ett ögonblick som vilket annat började elden att brinna. Vad jag hade glömt bort i min kamp var min rädsla. Det jag hade kämpat för var nu det som skrämde allra mest. Elden växte sig stor, aggresiv och hotande. Förskräckt av sanningen hur jag kämpat för något jag slutändan inte var kapabel att behärska.
Imorgon är det jullov och prinsessan är världens finaste häst! Jag har sådan julstämning i mig att det nästan känns som att något är fel, för en gångs skull är jag verkligen redo för jul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt