Allt jag kan säga; HEJJA MIG!

Det är nu det händer. Hela mitt liv sen jag började inse att den här sporten var något värt att kanske satsa på så jag har slitit mitt skinn för att nå början av utvecklingen. Den börjar idag, nu, det är nu det händer. Jag har gråtit och framför allt svettats. Jag har försökt. Suttit på hästryggen timme efter timme för att få det bra. Nu är jag där. På riktigt. Min idol, min allra största förebild ON EARTH säger till mig ungefär varje dag numera hur duktig jag har blivit och hur kul det är. Jag tänker inte säga att jag svävar på moln, det gör man bara när en kul slump händer. Det här är ingen slump, det är ett mirakel. Jag var för 2 månader sen totalt blind när det gällde att pricka hinder. Idag så kan jag på något så där träffa ett hinder på en häst som inte ens går att reglera? Om det inte är ett mirakel så kan alla aliens slänga sig i väggen för dom kommer inte göra så bra ifrån sig heller, grön hud eller ej. Jag tänker inte sitta här och se med stora ögon på det här miraklet. Jag tänker fånga det i min hand och göra det större. Jag, Emma Thalén slutar inte här. Det här är bara början för Mig. Jag kan, Jag vill, Jag ska.
HEJJA MIG!

Jag hatar beslut

Jag hatar beslut. Att bestämma "så här gör vi", "den åker ut, den här kmr in". Kan inte saker bara hända utan att jag ska behöva bestämma något? Utan att jag ska behöva gråta, tänka och fundera över framtiden. Jag vill bara vara DÄR idag. Mitt i den stora framgången. För resan dit är bara jobbig och hemsk. Jag vill ha allt på samma gång. Alla olika lösningar gör mig bara förvirrad. Jag vet inte vad jag vill längre. Jag vill ha obegränsat med pengar och tid. Speciellt pengar. Jag vill kunna få det som jag vill, men det går verkligen inte.
Klockan är mycket och min rygg mår dåligt. Jag ska lägga mig i sängen och fundera i all evighet. Jag vill bara ha allting löst, NU.

Jag vill förstå män

Män. Jag vill förstå mig på män. Deras sätt att bete sig och deras absurda sätt att tänka. Jag vill kunna ta mig in i deras hjärna, få en genomgående föreläsning på det här. Kvinnor är utan tvekan skapta för att älska män, men jag är osäker på om män är skapta för att älska kvinnor. Dom är bara arroganta snobbiga stroppar som rider sina höga hästar med alla dom rätta svaren, alla dom rätta klädkodexarna och den rätta looken i sin högerhand och dom verkar vara födda på det viset. Varför? Varför kan inte någon man bara öppna sig och berätta om det här. Varför är det så här? Varför är det så svårt att förstå en man och framför allt- varför är det så svårt att nå fram till en man? Hur mycket jag än försöker så är det likadant varje gång. Det går framåt ett steg, två steg, tre steg. Alla är korta steg men dom finns ändå. Men sen när man ska ta det fjärde steget så går man plötsligt 5 steg tillbaka. VARFÖR? Jag hatar frågetecken, jag hatar nog män. Jag säger som Michael Jackson sjöng;
If they say why why, tell them thats just human nature
För det är precis vad det är- human nature.
Är alla män hopplösa fall som fastnat i "human nature" spalten? Please, bevisa att den frågan är felaktig, annars ger jag upp kärleken mer än jag redan gjort.

Jag är inte en sådan människa som solen lyser på

Vissa människor har sitt liv och sina drömmar serverade på ett silverfat med en person som dessutom matar dom med det. De kan knäppa med fingrarna på bara är allt perfekt. Vissa behöver inte ens så mycket som knäppa med fingrarna- för dom bara händer det.
Jag är inte ens sådan person. Jag i princip lever i låter Ironic - Alanis Morissette. Jag är förföljd av ett svart moln som om det inte var nog börjar regna ibland. Jag är van att kämpa för saker jag vill och trots det inte riktigt nå ända fram. Jag är van vid tårarna och blå märkena, det är inte konstigt för mig. Men nu på senaste tiden har jag börjat uppleva något som faktiskt är konstigt för mig! Allting går bra? Lia vilar, men då har Zanne min bruna sura springare visat framfötterna och nu går det riktigt bra! Alvin som jag rider åt Arnold blir bättre och bättre för varje dag som går. Mitt i höstmörkret ersattes mitt eget moln av en sol. Något jag aldrig trodde skulle hända! För jag är inte en sådan människa som solen lyser på.

Tack djävulen

Ibland är det skönt att vara arg. För en stund i livet bara hata alla. Och allt. Bara snäsa åt varenda jävel som pratar med en och vara allmänt as förbannad. Jag är det ganska ofta. Jag tycker nog faktiskt om att vara arg. Det måste ju vara så eftersom jag är det hela tiden. Bara stänga in sig själv i en bubbla. Vägra le. Vägra skratta. Bara vara arg är så underskattat. Jag tror inte på kärlek, jag är arg hela tiden och litar sällan på folk. Vilka är egentligen skillnaderna på mig och djävulen? (Förutom hans horn, jag måste skaffa såna.)
Jag måste tacka djävulen för den underbara förebilden han är och även tacka MUSE och KINGS OF LEON som hjälp mig att spränga mina högtalare lite ytterligare på platån av min vrede.

Jag, Edvina o livet

Löven ligger klistrade mot marken. Inga sitter kvar på träden och regnet kommer och går. Det är mörkt och ruggit. Men jag vill inte inse att hösten är här och den tjocka jackan ska på! Jag vill fortfarande vara kvar i sensommar vädret med skinnjackan. Jag känner mig så taggad på livet men varje gång jag tittar ut sjunker jag så lågt man kan komma. Speciellt i skolan. Men ikväll är det bara jag, Edvina och livet som finns. Jag är SÅ GLAD!

Ryggen rak

Dom små barnen lekte så oskuldsfullt på den asfalterade skolgården. Det har rosa ryggsäckar med klistermärken på och livet är en dans på rosor. Jag betraktar dom så avundsjukt genom glasrutan. Jag sitter när, under lager på lager av stickade mössor och halsdukar, och begrundar mina problem. Min rastlöshet är odöljbar, min trötthet utsöndrar ett intryck av slitenhet och misär. Det är katastrof och kaos, men trots det så springer dom runt och ler, skrattar. Dom kommer aldrig förstå att det är problem i vår förfallande värld. Allting dom ser som det ljuva livet kommer slå dom i ansiktet en dag och dom kommer inse att dom växt upp i en lögn. Varför är det så? Är det vi som skapar problemen? Är det jag som sliter ner mina skor tills huden skaver mot marken? Jag måste styra upp mig, jag måste kötta, jag måste gå vidare med en rak rygg. Varför är det så svårt? Jag tror vi alla krymper ihop framför våra problem, som en hund som får skäll, så vill vi göra oss små för våra härskare- problemen. Vi måste strypa dom, vi måste vinna. Vi måste gå med ryggen rak. Vi ska iakta barnens glädje och påminna oss om den tiden, så att vi kan gå med ryggen rak.

Svettig mässa med hysteriskla T-shirt människor

Jag har spräckt tvåan och de två nollorna. Det här blir mitt 201 inlägg. Hejja mig!
Idag var det gymnasiemässa. Snabbt fylldes Bombardier Arena tjock med ungdomar från grundskolornas korridorer. Entusiastiska och några rent ut sagt hysteriska äldre ungdomar stod i sina montrar i t-shirtar med sin skolas tryck på och slet i dom nervösa grundskole barnen för att berätta om allt mellan program till hur bra lärare som hade. Det delades ut godis, pennor, nyckelringar och namnlistor skrevs under. Vi grundskolebarn sprang runt med kassar och broschyrer och försökte göra oss ett uns klokare på den här kampen mot ångesten. Vilket gymnasium? Vilken linje? Västerås citygymnasium bakade gottigheter i sin monter som jag av ren instinkt inte smakade på, ABB flashade med en konstig orange ryckig robot liknande grej visade teknikens värld, kopparlunden hade blomiga soffor och tog kort på alla, sen fanns det ju dom som stod i stela t-shirtar som matchade bakrunden i deras monter. Många lämnade mässan inte ett uns smartare medans jag kom på att jag är nog mer en T-shirt person efter som jag starkt funderar på InfoKomp gymnasiet eller Kunskaps gymnasiet.
Men vem vet vart jag hamnar?

Jag vann... IGEN!

Jag vann ungponny SM. På bordet framför mig ligger en enorm rosett och om 2 veckor rullar ett Ponny SM Ljungby 2009 täcke in på posten. Det finns inget mer att säga.
JAG ÄR LYCKLIG!

Bara meningar, ingen betydelse

Jag har en anledning okej? Mitt internet har left sitt eget liv och att bara göra en checkie checkie på fejan har tagit en hel kväll. Därför har bloggen bleknat men nu har jag bitchslapat mig själv och ska vara på banan igen. Imorrn rullar bilen mot Ljungby. SM väntar och jag är faktiskt sjukt taggad! Lia är galet nyklippt, super naken med andra ord. Skulle hon haft rosa hud hade jag haft en rosagrå häst. Nu har hon tyvärr svart hud.. Men hon är snygg, och vi är redo! Annars tragglar jag mig genom dagarna som vanligt. Imorrn ska vi ha orgentering i Olvsta träsken. Puh, tur att jag är ledig! Sen har en viss herre i min klass börjat gå mig på nerverna. På riktigt! Min moped har även fått åka med mig till skolan 2 dagar nu och den stackarn har blivit utskrattat, utpekad och allmänt spottad på. Men det är rätt åt den- man borde inte få vara så ful som det fordonet är? Jag tycker nästan lite synd om den.