Skolelev

En duktig skolelev. Jag skulle kalla mig själv det. Jag ska inte riktigt lägga korten på bordet för att skryta, men att skvallra med det högsta betyget på hitills alla inlämningar måste jag få! Jag är så otroligt stolt över mig själv. Jag tog steget, steget utifrån Tunbos korridorer och rätt in i Jensen världen, och jag tog det steget med en jävla storm! Jag trodde att det skulle bli en utmaning, en riktigt svår utmaning. Men nu vet jag att jag är bättre än vad jag trodde. Jag klarar mer än jag själv tror. Jag är en riktigt duktig skolelev.

Vässa era vapen

Nu har vi kommit till det skedet i filmen då alla män vässar sina vapen och sinnen. Snart kommer kriget att braka lös. Krigsstigen är full av medlemmar. Kriget handlar om känslor, människor och helt plötsligt en häst på något sätt? Det känns så där just nu faktiskt. Jag lyder order, men ordern leder mig rakt in i kriget på något sätt. Jag skulle helst vilja fly till ett annat land tills det var över bara. Cover your head and survive. På något sätt känns det så. Det är svårt att inte vet riktigt vilka man strider med och vilka man strider mot. Men det visar sig väl i slutet. Jag vill befinna mig vid slutet nu.

Godis, mad men och ensamhet

Ensamheten bjöd på middag ikväll. Jag kan inte ens komma ihåg senast jag var ensam hemma. Det märks extr tydligt ikväll hur mycket allting har förändrats. Förut visste jag knappt vad ensamhet var när jag var hemma. I skolan var det andra bullar däremot. Nu är det helt tvärt om. Det känns väldigt konstigt. Flyga lite grann och landa lika hårt. Nu blir det godis, mad men och ensamhet. Kyss

Det var det jag dög till- nej just det ingenting

Ikväll mina vänner kommer ni att bevittna den bittra äckliga sanningen om vad som är toppen av att inte duga längre, den sanningen kommer ni få här och nu i ord.

Tänk dig att du har en dag. Du blir tvingad av naturens lag att sova några timmar per natt- men egentligen om du fick välja själv skulle du skita i att sova och bara göra en sak. Rida.

Alla jävla timmar jag lägger ner på det, all jävla vilja som finns i mig. Jag lägger ner all min jävla fritid på den här jävla sporten. Men jag duger fan inte ens till att rida mina egna hästar. Mina egna ponnyer! Jag får ha andra som rider dem åt mig för att något ska funka. Den enda av dom som jag klarar av att rida själv är en 16 årig valack som gått 150 klsser hela sitt liv och gör allt själv- den lyckas jag rida. För den behöver jag inte rida, för den rider sig själv. Sen som en snygg finisch, en perfekt avslutning på det hela- blir jag tillsagd att det vore bättre att byta min ponny som jag själv inte klarar av mot en häst som inte går att rida i veckorna mer än rakt fram för att rastas och sen hoppar den själv som på ett snöre. Jag behöver på en höjd bara lära mig banan- fast det är knappt så mycket begärt.

Det var ungrefär det jag dög till att rida på om jag nu måste envisas att hålla på med sporten.

100 %

Hundra procent. 100 %. 100 procent. Hundra %. Allting är 100 % just nu. Det är hundra procent friskt, hundra procent positivt, hundra procent tjaffs, hundra procent försök till effektiv tid, hundra procent att sluta försöka döda sig själv. Skolan är hundra procent, klassen är hundra procent. Hästarna är hundra procent duktiga och jag är hundra procent målmedveten- hoppas jag. Det finns fortfarande saker som inte är hundra procent, men det kommer att visa sig med tiden om femtio ska gå upp mot hundra eller ner på noll. Många saker hoppas jag på att de kommer gå till hundra. Men alldeles för mycket saker som ligger på femtio borde gå ner till noll och försvinna. Det skulle bli en bättre, mer hundra procentig stämning på allt.

Långa dygn

Aktiv chej. Långa dagar. Men jag älskar att pyssla hel kvällen lång. Jag märker inte ens att timmarna drar iväg i mörkret. Jag älskar att vara i skola och skratta med min lockiga flicka. Hon är så toppen verkligen! Inget hemma lockas jag av längre mer än mina älsklingar. Jag skulle kunna mysa med dom dygnet runt. Allt annat som har med något att gör här hemma försöker jag skärma av mer och mer. För mitt eget bäst. Jag måste överlag vänja mig vid att jag kan inte ändra folks beteende och omogna upptåg. För jag trivs ju så förbannat bra nu, varför ska andra då förstöra min vardag? Visst är inte allt super, men allt är liksom för bra för att finnas i min vardag, så jag är förbannat lycklig. Imorrn ska jag läsa tyska för första gången typ. Kul!

Föresten tror jag att det går en vampyr i min klass. Morgon dagens upptåg går ut på att undersöka saken. Föresten, jag har sovmorgon imorrn; Ska bara vara i stallet senast 8? Chill.

Utanför familjebubblan

Jag har en kompis. Ja faktiskt så har jag en sådan. Vi brukar peaka. Peaka varandra men också peaka andra tillsammans. Det är roligt faktiskt.

På tal om det så känner jag mig jävligt peakad. Vi var ju nästan som en familj. Jag har alltid vart en del av den familjen, redan innan dom blev officiella medlemmar. Det känns konstigt då att dom ska ha rätten att driva bort mig. Dom luskade tills jag tog det sista steget själv. Nu får jag stå lite brevd och på behangligt avstånd studera deras bubbla, familjebubblan som jag brukade tillhöra. Ingen har saknat mig, ingen har frågat efter mig. Eller för den delen bjudit in. Jag kan inte rå för att se alla andra som blir det. Jag saknar alltihop, men inget saknar mig verkar det ju som. Jag håller mig till mina egna- egna fyrbenta. Dom är bäst!

Ibland är det skönt att peaka tillbaka

I fas eller ur fas?

Ben and Jerry- check. Beagel med philadelfia- check. Pluggat- check. Nu mera tyskläsande elev- check! Jag vet inte om jag är i fas, eller ur fas eller vad jag är. Men det känns rätt bra. Jag ska tävla på söndag, jag har koll på allt plugg och det känns som sagt bara bra. Bara den intima detaljen att jag köpte en ny fin BH idag får mig att må bra och bli glad! Wiie. Puss

Godnatt, säger jag något annat?

Jag var lite rädd för ett ögonblick där. Den enda kvälle jag inte lyckas somna ifrån bloggen så vill den inte att jag ska kunna skriva- vad nu då? Tur att den tog sitt förnuft till fånga.

I brist på energi och ett behov av brist på saker att gör har jag ändå funderat lite. Dels har jag funderat på, är converse opersonligt eller tvrt om och faktiskt as coolt för alla har det men ändå skiter man i det och har det i alla fall. Men jag har framför allt tänk på hur jag liksom blir frustrerad av att behöva nöja mig med allt.

Framför allt nöja mig med detta- samma tystnad och mina ögon som slocknar om och om igen. God natt, det här funkar inte.

She PIMps my life

P är världsbäst. Hon kom som en ängel från himlen och landade mitt i min misär. Men hon är så bra, så hon satt bara brevid och höll om mig. Hon är min advokat i brottsmålet. Hon försvarar mig och hon bevittnar att mordet var i självförsvar. Jag är så lycklig och glad och bara bra när jag är med henne. Om jag skulle vara med P hela tiden, då skulle allting vara löst enligt vissa. För det är jag och min personlighet som är problemet. Jag får inte skita i det, jag får inte flytta och fly och jag får inte säga till om det. Jag är fast. Men P gör mig fri mitt i allt. Jag tycker synd om henne att hon fick ingå i min städpatrull och torka tårar på mina kinder hela helgen. Jag är ledsen men jag var tvungen. Jag ville göra något kul, hon är för bra för att svepas med i allt här. Men jag kunde inte bara kliva upp, jag hade ju redan tackat ja till resan, jag var redan i floden. Hon är mitt allt, P. She PIMps my life!

Ingen blogg

Det blev ingen blogg idag heller. Jag drömmer bara om hur frisk stor vit (aldrig) kommer bli. Baah.

Andras skit?

Hur kunde jag bli den som plockade alla andras skit? Dom förstörde mitt trygga i tillvaron och gjorde det till något dåligt. Något jag vill fly ifrån. Trots det plockar jag upp och böjer på huvudet för att få stryk. Jag får ingenting tillbaka, dom bara gör allt sämre i mitt liv. Jag vill tillbaka till skolan och dóm vita fina fräscha väggarna. Jag är trött på att leta upp andras skit och sen inte få något tillbaka. Blä