Jag vill leva i en förstående värld. En värld som inte styrs av pengar, våld och makt. En värld där livet inte behandlas som ett spel. Ett spel som endast går ut på att äga mycket, äga makt och äga världen, men det är det spel vi alla spelar idag. Det handlar om mig, mina behov, mina tillgångar och min level i spelet. Världen idag är uppbyggd efter spelet, eller samhället rättare sagt. Spelet vi alla spelar är det som tar död på oss och framför allt vår jord. Vi måste sluta spela och försöka börja förstå.
Energi och bränsle är en stor del av spelet. Vi vill alla komma fram till den mäktigaste energikällan. På grund av spelet om makt blev viljan så stor att vi slutade fundera på konsekvenser och slutade tänka logiskt. Kampen om att vinna spelet gör att vi har tvingat miljön åt sidan och manglar fram mot makten.
Jag vill ha en förstående värld. En värld där vi slutar se oss själva som ett land och på så sätt en enhet, utan ser på oss som en värld och ta saker ur en synvinkel med världen som en enhet.
För mig är det obegripligt hur rika länder med gott om vatten och mat så att det räcker och blir över kan sitta och se på när Afrika startar det ena kriget om vatten efter det andra. Jag menar inte att det vore bättre om alla hade exakt lika mycket pengar och allt vad det innebär. Jag menar bara att det är fel av oss att alltid se det som "dom" och "vi". Det borde inte finnas något "dom", det borde bara finnas ett gemensamt vi där alla är medräknade.
Att de har det torrt, fattigt och vattenlöst i Afrika borde inte vi blunda för. Vi borde se på deras problem som våra problem. Vi borde skapa en förstående värld.
Man kan inte göra något mot allting och rädda alla. Trots det är det ju aldrig förbjudet att försöka. Jag tror att om man i alla fall försökte se andra länders problem som våra problem och göra jorden till en enhet skulle vi automatiskt försöka mer. Det handlar inte heller om att alla ska ta på sig allt på sina axlar. Världen har ändp sina dystra stunder, skulle alla gå runt med varenda jordbävning på sina axlar skulle vi få fridlysa leendet. Men det är aldrig förbjudet att försöka.
För att skapa en förstående värld måste vi tänka om. Vi kommer alltid att stöta på problem i den här världen och det är just det problemet vi måste ha i fokus när vi tänker hållbar utveckling. Vi har inte längre råd att blunda för saker och tänka att "det är inte mitt problem för att någon har ritat ett rött streck i kartboken mellan mig och det där kriget".
Det är dags att vi vågar ta ansvar. Det handlar inte om ansvar för vad jag gör, vad du gör eller vad dom där gör. Det måste handla om vad vi gör! Jag vill leva i en förstående värld där människa jobbar med människa mot samma symbios med världen och naturen.
Istället för att flera länder ska lägga ner miljonbelopp på att utveckla kärnkraften till fusion istället för fission kan dessa länder gå ihop? Gå ihop för att snabbare nå resultat, spara enorma pengar och lära sig av varandra. Dessa omfattande summr som jag tror att man skulle spara genom att inte dubbelarbeta skulle kunna hjälpa folk i till exempel Afrika med mat och vatten.
Men spelet håller hos fast. Spelet om makt gör att vi tävlar istället för att samarbeta. Vi tävlar om vem som först kan använda fusionen och dess enorma energikraft och vi tävlar om vem som ska vinna spelet. Eftersom energi är pengar och pengar är makt så tvingas vi kvar i spelet.
Missförstå mig rätt när jag vill ha mer export. Det handlar om att vi ska skapa mer samarbete mellan I-länderna och U-länderna. Afrika kalhugger idag enorma skogsområden för att kunna använda veden som bränsle och detta bidrar på så sätt till ökenspridning. De har inte råd med något annat bränsle och tvingas i princip till detta för att överleva. Menar vi då, vi länder som har skog och som framför allt har möjligheten att odla skog, påstår vi då att det är rätt åt Afrika? Istället för att se oss som en gemensam planer så blundar vi.
För mig har världens befolkning förstått spelet om makt fel och förvandlat det till något dåligt.
Vi glömde bort att makt behöver inte endast ägas i singular. Våra egon och samhället vi lever i sa åt oss att vi bara har användning för makt själva. Vi missförstod allting. Vi missförstod makten och blev uppätna av den. I försöket att vinna makten på egen hand fastnade vi i jordens vrede. Det är alla simpla små människors försök till ensamvård om makten som förstör vår värld idag. Det är detta patetiska försök som orsakar oljeupsläpp. Det är detta patetiska försök från människor som anser sig högt uppsatta som sätter fattiga och outbildade människor i livshotande situationer.
Jag vill ha en förstående värld som samarbetar mot samma mål. Varför jaga makten ensam när vi kan jaga lyckan tillsammans?
Jag tycker inte att vårt största problem är varken miljön eller våra behov som tydligen inte uppfylls. Det stora problemet dunkar några tiotal slag varje minut och det kallas hjärtat och samvetet. Hjärtat må bara vara en äcklig blodfylld muskel, men jag tror att samvetet fick ett litet hålrum där inne. Det hålrummet är vad jag tror vi måste ändra på. Där finner vi vårt problem och där finner vi vår nyckel till hållbar utveckling.
Jag vill leva i en förstående värld som byggs upp efter konceptet att det ska alltid löna sig att jobba, men också en värld med konceptet att alla ska födas med liknande förutsättningar. Det kommer aldrig bli jämnt. Någon är alltid rikast och någon bor alltid finast. Dock tror jag att det kan vara jämnare fördelat än att någon ska dö av svält innan sin första årsdag och någon ska leka med klossar av marmor och lära sig skriva med pennor av guld.
Jag skulle vilja att varje människa fick tid och ro till att hitta sig själv. Vår värld följer en av tidernas sämsta uttryck "den ska behandlas som en vacker kvinna", men det är faktiskt ganska sant. Vår jord är just vacker, ömtålig, opålitlig och otroligt lättretad. I varje steg vi tar måste vi komma ihåg detta udda förhållande som vi har till vår jord. Vi måste förstå det och acceptera det.
Om vi ändrade vår inställning och attityd skulle vi snart förstå innebörden med hållbar utveckling. För att en hållbar utveckling kräver sunda världssyner av människan. Om vi skulle gräva i vårt samvete och tömma ut allt dåligt för att hälla i bra saker skulle vi även kunna föra det vdare till nästa generation. Den hållbara utvecklingen kräver att vi ser världen med sanna och framför allt öppna ögon. För det är till och med vetenskapligt bevisat att vi ser bättre med öppna ögon.
Så jag vill leva i en förstående värld som ser U-länderna, växthuseffekten och människans bisarra maktsjukdom med öppna ögon. Jag skulle vilja hälla hela världens befolkning genom ett filter. I filtret skulle alla människor som söker gemenskapen och ärlligheten fastna. Jag skulle sedan sedan sätta detta, antagligen lilla, antalet människor att styra världen. Samhällets svikare, de spelberoende och maktsjuka sabotörerna skulle jag skapa rehabhem åt. Där de kunde återhämta sig, befrias från sitt tunnelseende där makten är ljuset och faktiskt inse vinsten med gemenskap.
Jag skulle även skapa ett rehabhem åt mediavärlden. Den världen som styr det samhälle som styr vår värld. Det samhälle som tvingar oss att spela maktspelet.
Jag vill inte ha den värld vi lever i nu. Den värld då den egna jakten på makt fick oss alla att hamna i jordens makt. Vår jord må bra snurra runt, men den uppfostarar oss omedvetet. Nu är det upp till oss, människorna, att ta uppfostran på allvar. Vi måste börja förstå. Vi måste gå in i oss själva och skapa fred i vårt inre maktkrig.Vi kan inte se in i något om vi inte lär oss att se in i oss själva.
Men om vi lär oss att se in i oss själva och, framför allt, förstå vad det är vi ser när vi ser något, då kommer vi även kunna se något extra i varje ögonblick och i varje människa. Vår värld har skapat oss och uppfostrat oss efter detaljer. Nu är det upp till människan att rädda världen och det är inte minst genom att se just dessa detaljer. Det finns så många av dem och i vår vardagsstress har vi glömt bort hur fina de är. Vi har glömt bort vad fin vår värld är.
För att sammanfatta vad min förstående värld går ut på säger jag gemenskap. För mig betyder hållbar utveckling att vi samarbetar och istället för att slå våra svärd och vapen borde vi slå våra huvuden ihop. Dela kunskaper och egenskaper tillsammans för att på så sätt hjälpa vår natur och befolkning till att stå på stadiga ben.
Vi måste öppna våra ögon och sluta spela. Vi måste sluta spela och kämpa för ensamvård av makten. Makt är mycket, men lycka är allt. Istället för att var och en ska jaga makten borde vi tillsammans jaga lyckan, det vackra vår värld har att erbjuda.
När vi väl vågar stänga av spelet och vågar öppna ögonen för att se sanningen kommer vi inse att förståelsen och lyckan bara är en ansträngning bort.
Skriven av Emma-Maria Thalén SPS10, JENSEN gymnasium.
