Höstkänslor och andra naglar

Löven på träden, det lite ruggiga vädret, den alltid lite blöta marken. God, I love it. Jag måste säga att med en mössa på skallen så är hösten lätt min favorit årstid! Det är sp mysigt! För man kan vara ute, det är vackert ute, men samtidigt har man en anledning att sitta inne om man vill. Det är underbart!

Idag har jag startat krig med min busschafför. Eller han startade krig med mig. Men han är ju totalt dum i huvudet! Så imorrn blir det bananskal i hela bussen. Hämnden är ljuv, som dom säger.

Katarina Jacobsson är världens bästa lärare! Ingen tvekan, vi kommer verkligen överns. Mvg i svenska- here we come!

Den där känslan, den dumma lilla känslan. Jag dunkar Coldplays bra men lite mystiska musik i öronen, men icke vill det gå att tänka på något annat iaf! Vad är det för fel? Jag kan sitta och bita mig i tungan tills tårarna trycker i ögonen, men så fort jag slutar så är den där dumma saknaden där och raffsar med sina äckliga klor. Den kommer ha hål på min lever snart! Eller vart sitter levern? Aja, saken är den att jag måste bli av med den där saknaden illa kvick, eller såå.. blir jag galen. Och jag kommer få ännu mindre kompisar om jag ska hålla på och dregla och sånt där skit.. fräscht liksom!

Hare gött,

Hemma med en saknad i bagage

Nu är lilla jag hemma igen. Hemma bra men borta bäst. Örebro var galet bra, men kan man förvänta sig annat när man umgås med my? Tveksamt. Min galanta planering fortsätter att förstöra mitt liv, men det är en till förstörande känsla som krupit under täcket. En saknad, så stor och oundviklig. Den där varelsen som man kunde borra ner sig i hans underbara doft, som man kunde kyssa när filmen blev tråkig. Han som fanns där och var så perfekt. Vart han tog vägen är det ingen som vet. Jag kommer återvända till min fas. Min fas när världen är grå. Vad är det för mening? Allt som skulle bli bra?
Vi tror och vi hoppas, till vilken anledning?

En resa till Örebro hindrar inte mina tankar från att skrivas ner

Oh my, jag är i Örebro. My är så jävla massa bra och igår fick jag även träffa Clara. Hon var ju så underbar så jag äter gärna upp henne! Vi umgicks även med Mys kära syster och hennes pojkvän plus Mys kära broder (som för övrigt var otroligt attraktiv på ngt sätt) och hans kompis Rask (Andreas igentligen). Mysans planer för kvällen ger mig huvudvärk och röda kinder, det är inte min starka sida att träffa en massa nya människor. Men det ska bli trevligt any how, jag gillar ju att visa upp min katastrofala frisyr för folk.

Annars hakar mitt liv vidare i samma takt. Jag fick Vg på mitt kemi prov, my ass- jag skulle ha Mvg!

Jag har blivit otroligt sinnesförvirrad av mina drömmar. Dom ger inga klara tecken bara massa svammel! Kommer det någonsin bli en struktur för Emmas hjärna? Tveksamt.

Rubriken får bli; för jävla härlig!

Ja nu förväntas ett romanliknande inlägg om hur min helg har varit. Rubriken får bli; för jävla härlig! Fredags aftonen spenderade jag hemma hos Isa. Först kom jag dit och då sminkade Isa den sötaste människan som finns- Malin, även känd som Emelies lillasyster om jag förstått allting rätt. Vi diskuterade trevliga saker, det var inte bara en fantastiskt söt utan också en fantastiskt trevig flicka också.
Sedan kom Hanna med en påse godis och 3 bananer, slutligen rullade även Eddie in. Vi spelade ett otroligt roligt spel- myrstacken. Klas-Jesus försökte hänga krigaren Göran och Emma tiggde efter slak salmiak.
Nästa dag och kväll tillbringades i Linköping. Det var otroligt mysigt och Cicci Österblom är förevigt en stjärna! Även den brända misslyckade kladdkakan var god, den väckte minnen från en sommar.
Ja, så mycket emr har jag väl inte att berätta. Plus att jag tror det är bäst att jag sover nu- morgonpigga Emma ska upp 6 imorrnbitti- lycka till.
ciao

Steg 1, steg 2, steg nästa

Nu har jag deppat i 4 dagar, så nu går jag in i nästa fas. Fasen då man tänker ut nästa steg. Mitt första steg mot nästa steg är att totalt bojkotta allt som har med egotrippade idioter att göra och jag ska sikta mot en framtid som singel. Fast jag har 1 goding kvar att suga på.. asså jag ändrade uttrycket "suga på karamellen", inget annat. (Eddie!) Men jag måste först luska ut hur mogen och hur seriös karamellen är. Sen har jag framtiden i en liten låda.. Samma låda som jag la mitt hjärta i för 4 dagar sen.

Känn ingen sorg för mig Västerååås

Min kropp har börjat med ngn sorts hämnings ritual. För det första är jag förkyld så jag vet inte vad! Huvudvärk, ja det är bara förnamnet och min röst är verkligen en orsak till ett gott skratt. Jag kan knappt äta för jag har så ont i huvudet och så himla täppt näsa. Vet du vad min lilla kropp då har kommit på? Jo, en magsjuka är nog precis vad Emma behöver. Ja, kräkavdelningen i min kropp har skvallrat om dessa uppgifter väldigt många gånger idag. Kväljningar- Gud så mysigt. När jag ser på min kropp just nu är jag inte nöjd. Det börjar mer likna skinn och ben än nånting annat- iaf jämnfört med hur den brukar se ut! Inte bra, inte bra.

Att min kära vän Anna B just nu sitter i globen och kollar på Coldplay gör mig inte på bättre humör. Orättvist? Neej, det kan du inte mena! Men på fredag blir det mys alá Eddies home och lördag morgon sitter jag på ett tåg till Cicci. Sånt gillas att höra. (replik snodd av Isa)

Nu tänker jag ta en lång dusch och sen sova bort mina sorger.

Men vi snor en replik av Mr Håkan Hellström också; Känn ingen sorg för mig Västerååås (Göteborg*)

Sträck på dig Emma, du är en björn ju.

Jag vet från sked 1 till sked "skrap i botten" att bunkens innehåll kommer få mig att må illa. Men ändå kan jag inte låta bli. Det är nästan som att jag straffar mig själv. Eller vaddå "nästan"- jag straffar mig själv.

Jag är inte så stort fan av täppta näsor, speciellt inte min egen. Hela min ork pyser ut genom öronen nu när febern kraffsar mig på hälen. Det faktum att det är långt kvar till helg får mig att känna mig ännu segare.

Varför är det bara björnar som går i ide? Eller jag kanske ska formulera mig så här; Varför blev inte jag en björn? Den här tiden, inklusive typ hela vintern- är en hemsk tid! Det är kallt, mycket plugg och inga tävlingar. Hur hade de då tänkt att en kärlekslös liten varelse som just blivit av med den där mysiga varma axeln som luktade så gott och som man alltid kunde luta sig mot, hur hade dom tänkt att denna varelse ska klara den här pressen? Jag förstår inte det alls! Men eftersom varelsen råkar vara jag kommer väl en lösning dyka upp som en fredsduva i morgondisen.

Jag känner sorg över att stryka ut ett namn på fredag i min kalender. Även fast jag hade skrivit in det av egen planering utan ngn bekräftelse så ligger det som en sten i lungorna. Magsäcken, förlåt.

Nej det här går inte. Sträck på dig för fan Emma. Det är bara ditt liv som förstörs av ett nederlag, res på dig nu! Stå på er, alla människor.

Hon och jag, samma person. Synsk och självkännande, samma sak.

Vad är skillnaden mellan att vara synsk och att känna sig själv oerhört väl? När man är synsk säger man ju att man kan se vad som ska hända i framtiden. När man känner sig själv otroligt bra så vet man ju hur man kommer reagera och hur situationerna du är med i kommer sluta. Så vad är skillnaden?

Hon visste att det skulle bli så här. Hon visste att smällen skulle komma och att lyckan skulle vara kort. Men så här kort? Det kom lite som en överraskning Men smällen tog inte dödande, den tog lidande. Långsamt började den späda ut dom vackra tankarna med mörkt sot. Och smällen tog i precis fel tillfälle, hon kan inte återvända till det hon vill, men hon kan inte återvända till hennes dirty secret. Allt annat lever vidare, och hon står fastguten i ett par smutsiga intersport sockor. Gränsen är nådd, hon är fast. Hon kände sig själv, hon visste att hon skulle hamna här.

Jag måste vara synsk.

Du, en evig tanke, en evig längtan

Att ligga på din axel och bara andas in dig, det är det bästa som finns. Att kolla i dina underbara ögon är det finaste ögonblicket nånsin. Att bara vara i din närhet är som att leva i tid som inte finns. Du är perfekt.
Men vad blir det av oss nu? Hur ser framtiden ut? Jag vet bara mina känslor, och hur du känner är en gåta. Jag vill bara veta. Jag vill bara kunna sätta fingret på situationen, och kunna skapa mina tillgångar efter vetenskap, inte efter hopp. När framtiden är suddig börjar även den vackra bilden av dina ögon försvinna. Tänk om man kunde trycka ett finger på paus, bara stanna allting.
Jag har så svårt att vara lycklig, när jag vet att tårarna knackar på axeln.

En hjärna på gröna ängar!

Jag kan inte förstå varför människor ska vara så långsiktiga. Hur man orkar gå och sura över något så överdrivet länge. Och hur man dessutom orkar göra det när man ljög ihop orsaken om varför man är arg! Jag förstår inte att man orkar lägga ner så mycket energi på en sån världslig sak.

Jag är glad. Eller nej jag är inte glad- jag är varm. Jag är ofokuserad på vad jag egentligen borde fokusera mig på- typ som ridningen, skolan, kompisar mm. Allting sånt bara svingar runt som ett dimmigt moln av tankar. Allting är som ett paradis land i min hjärna och den bara skuttar runt på gröna ängar. Jag ser ändlösa sandstränder, hand i hand. Ordet verklighet går inte in! Men helst plötsligt står jag inför ett vägskäl. Jag måste välja, och det är ett hemskt val! Och det jobbiga är, att jag måste göra det helt själv.

Lyckliga kramar till folket!

Generationsproblem och annat tjaffs

Jag har kommit på att jag är väldigt bra på en sak. Jag kommer inte ihåg vad det heter men du vet så där när man ser sig själv typ springa i mål långt före alla andra, eller ser sig själv hoppa över hindret helt felfritt, ah du fattar. Vet du vad jag menar? Man typ ser sig själv i framtiden när man gör något. Jag är väldigt bra på det. Jag är så himla grym att det får en negativ utväg. Jag kna se mg själv i de mest underbara situationer. Drömma mig bort hur långt som helst, så när jag väl vaknar igen är chanserna redan borta för länge sen! Jag måste lära om; Gör, sen tänk.
En väldigt rolig tanke slog mig idag! Jag satt och tänkte på generationer. Och om man ser på gamlingar i dagens samhälle har ju dom samma kläder som man hade på deras tid. Så då slog det mig att kommer då när alla vi blir gamla- kommer vi gå runt då i typ häng och värsta u-ringat eller? Asså kan du tänka dig värsta rynkiga gubben med typ värsta hip hop stilen! Jag vet inte, det där kanske inte alls var så roligt, men jag tyckte det.
Jag tror att jag måste börja planera bättre. Så som min planering ser ut nu, är att jag rider hela eftermiddagarna och sen så på kvällen gör jag väl lite plugg och så. Men det blir ofta att jag går och lägger mig sent. Sen sover jag hela dan i skolan eftersom jag är trött. Och då blir det ännu mera plugg eftersom jag inte gör ngt i skolan. Och då får jag sitta ännu längre på kvällarna och sen så blir det en ond cirkel.
Det är värdelöst. Hoppas på framgång i helgen, både med det ena och det andra.
Have it najs, don't eat bajs.

Klämmer på min tankeblåsa

Ibland ångrar jag att jag inte blev en nyckelpiga eller ett rådjur. Dom tänker; mat, sömn och akta så ingen äter upp mig. Jag tänker på väldigt mycket mer än så. Jag har fått en blåsa, världens största desstuom, i munnen. Eller snarare insidan av läppen så jag ser ut som ett freak. Mer freak än innan liksom. Vet du varför jag har fått blåsan? Jag är inte sjuk, för då brukar ju de flesta få blåsor. Nej, jag tänker för mycket. Under perioder då jag tänker och funderar mycket så får jag blåsor i munnen! Och inte nog med det så håller jag på att få en visdomstand. Så hela min mun känns igenstoppad och gör ont.
Nu tänker jag sova bort min fula blåsa och min tandvärk så jag är glad imorrn!
Sweet dreams, love <3

Bli aldrig som mig

Kommer du ihåg drömmen jag pratade om? Jag förstår faktiskt nu vad den betydde. Alla bitar faller på plats, bara det att personerna i verkligheten inte var samma i drömmen. Men det är ju därför jag förstår den nu! Det här har varit vad jag har velat hela tiden, bara att jag inte varit medveten om det!
Men sen har jag en förmåga att oroa mig. En sak som jag hatar med att vara glad är att jag är rädd för att bli ledsen igen. Vilket jag alltid blir. Och varför blir jag alltid ledsen? För att jag försöker för mkt! Jag lägger ner för mkt tid på att inte bli ledsen, och jag lägger ner för mkt tid på att allt ska vara perfekt. Värdelös egenskap och såklart får jag den. Och det finns en ond liten varelse som utnyttjar denna egenskap för sin egen fördel.
Jag har tävling imorgon Hoppas att det går bra. Mest längtar jag tills nästa helg. Jag längtar tills på måndag, men jag längtar med en fruktan i bakhuvudet.
Jag är verkligen aldrig helt tillfredsställd. Det här nyttar inget. Bli aldrig som mig. Take care!

På rosa moln svävar jag ommkring

Allting känns lätt! Jag lever i en light version av mitt liv! Det är lätt att plugga, lätt att rida bra, lätt allting. Trots att jag vaknar upp med världens sämsta hårdag så drar jag upp det i en toffs och skiter i det. Njuter av alla livets andra godsaker. Jag har hittat en lucka i mitt liv, ett andrum i det brinnande huset. Inte så att jag var arg eller deprimerad innan, men tänk dig att allting bara flyter på. Att du sakta guppar ner för en flod i en liten kanot. Det går framåt utan några problem, men så plötsligt så strömmar det till och allting går dubbelt så fort. Den där strömmen är mitt blod, och kanoten är min tanke. Från en dag till en annan så forsade tankarna ut i kroppen och satte lycka ända ut i fingrarna. Allting är bara så jävla rätt!

Dagens rapport, mitt namn är Emma.

Den lilla flickan skriver några onödiga rader

Idag har jag varit med om en sjuk sak. Jag var med om att en smal liten flicka som lätt kan dra av sig ett par byxor med storlek 38 utan att öppna knappen, denna lilla flicka försökte idag prova ett par chinos med storlek 42! Tänk dig bilden framför dig, skratta någon halv sekund och sen kan du börja läsa igen. Är du klar? Okej, välkommen tillbaka. Flickan var jag! (om du vill skratta mer är det okej.)
Idag har jag kommit underfund med att min dröm har blivit nerbränd till aska. Jag vill bli journalist- mer än nånting annat! Min hjärna har gått i ide- lagom till skolstarten. Lovely! Jag kan inte räkna matte, jag kan inte prata spanska, jag kan ingenting. Och inga betyg = Drömjobbet ner i sopporna. Jag får väl bli världsmästare i ridning i stället då... även fast jag hatar att behöva använda plan B. Jag har liksom lust att bara lägga mig ner och.. ah jag venne. Men vad som helst bara jag slipper leva! Eller alltså jag vill inte dö, men inte leva liksom.. Skit samma, jag tänker bli likgiltig och oförskämd! Nej, det är onödigt. ORKA! Jag kan inte ens bestämma livstid. Jag fortsätter som innan. Det blir enklast!
Veronica Maggio, så stavas mitt liv! Hennes låtar handlar om MIG! Bara så ni vet, typ.
Orka mig, det här är värdelöst Hejdå! Älska mig för den jag är så sover jag gott. LOVE!

Apelsiiiin!

Mitt liv är ganska händelsefattigt. I alla fall fattigt på sisådär någorlunda läsvärda nyheter. Imorrn har jag skolfoto, och därför blir dagens bloggämne just det; Skolfoto. Alla säger att de hatar skolfoto men jag tror inte de! Jag tror att alla älskar skolfoto. Alla tjejer får tillåtelse att springa runt och förklara ordagrant hur ful man blev och killarna får ju göra fula grimaser framför kameran. För jag menar- om alla skulle hata skolfoto- varför klär alla upp sig så förbaskat då? Om man ändå tycker att skolfoto är värdelöst och hemskt kan man lika gärna va ful. Och varför är alla så besatta av att se bra ut på skolfotot? Varför står halva Svergies ungdomar coh tränar leende framför spegeln i en månad innan? Man hatar det ju ändå, så varför lägga ner timme efter tumme för att träna på det perfekta smilet! Jag har en taktik till i år i alla fall! Jag ska skylla på någon farlig sjukdom- Jag är allergisk mot solljus, jag har ingen hud, ja vad som. Jag tänker i alla fall gå dit i overall, hansduk, solbrillor och toppluva! VVSF- Våga Vägra Skol FOTO!
Tack för mig, take care .