Jag kan inte förstå varför människor ska vara så långsiktiga. Hur man orkar gå och sura över något så överdrivet länge. Och hur man dessutom orkar göra det när man ljög ihop orsaken om varför man är arg! Jag förstår inte att man orkar lägga ner så mycket energi på en sån världslig sak.
Jag är glad. Eller nej jag är inte glad- jag är varm. Jag är ofokuserad på vad jag egentligen borde fokusera mig på- typ som ridningen, skolan, kompisar mm. Allting sånt bara svingar runt som ett dimmigt moln av tankar. Allting är som ett paradis land i min hjärna och den bara skuttar runt på gröna ängar. Jag ser ändlösa sandstränder, hand i hand. Ordet verklighet går inte in! Men helst plötsligt står jag inför ett vägskäl. Jag måste välja, och det är ett hemskt val! Och det jobbiga är, att jag måste göra det helt själv.
Lyckliga kramar till folket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt