All fungerande terapi är bra terapi

Jag skulle precis dra ur min knut i håret, som jag alltid gör när jag ska sova. Mitt problem var att det inte fanns någon knut. Kvar var bara en lång lugg och korta hår. Alla typer av terapi är bra, jag går i en typ av sådan redan en gång i veckan. Dock var denna terapin viktigare än allt annat för mig just nu. Jag klippte av mig allt hår. Dåliga minnen och stunder jag ville bli av med försvann med håret. Allt det slitna och förgångna klipptes av. Jag har gjort det förut, då fanns inte lika mycket skit i topparna, då skrek inte kroppen lika mycket, det undermedvetna sa inte åt mig att klippa lika kort. Nu är det av, jag känner mig skön och jag är nu tusentals av dåliga minnen lättare. Det är dags att gå vidare nu och se framåt. Jag går nu- in i framtiden.

Tid

Tid. Erkänn att bara ordet stressar. Tid, tänk om man hade tid. Vad är tid egentligen då? Hur vet jag att jag inte har tid redan? Stress, det är vad tid är. Pengar, det är vad tid är. Problem är vad stress är. Problem är förlust av pengar. Problem som är skapade av tid är även bristen av tid. Det är snurrigt sådant där. Ingen förstår det mer än jag och inte ens jag lyckas. Tid. Ett så kort ord. Ett stå starkt ord. Tänk vad många som fallit och vad många beslut som tagits formade efter dessa tre bokstäver. Det är helt otroligt. Tid. Vad jag önskar att jag hade makt över tid.

Det där med vänner

Vänner. Det är för mig ett konstigt begrepp. Tänk vad många vänner som passerat och vad få det är som finns kvar. Det finns vänner jag saknat, det finns vänner jag fått lämna och det finns vänner som jag önskar jag aldrig litat på. Imorse kom jag ihåg en vän när jag satte på mig, vad numera är min, röda skinnjacka och gick till skolan. Jag kom ihåg att jag haft kul med henne, men vi var inte såna som i slutet får varann. Jag kom ihåg en annan vän som jag skulle lunchat med idag. Jag kom ihåg rocken, spriten, röken och skratten från hennes rum, men vi var poison in eachothers vains. Jagkom ihåg en annan vän som jag pratade ett par ord med på en buss för en historia sen. Jag kom ihåg att vi haft kul, men hon var inte sån jag i slutändan ville vara med. Jag kom ihåg en annan vän. Han var annorlunda från de andra vännerna. Det skulle vara han och jag förevigt, men ett trasigt hjärta satte stop och i somras tog för evigt slut. Jag hittade hans små korta vita hår på hans täcke. Jag kom ihåg en annan vän som är lång, längre än allt annat jag känner. Så är nog också vår vänskap, längre än allt. Jag har honom att tacka allt för. Den sista vännen jag kommer ihåg så väl att nämna är min bästaste av dem alla. Hon kom till en kväll för inte så länge sedan eftersom jag fortafarande kan komma ihåg. Vi spelade TV spel, juckade vilt till tokiga låtar och gjorde sådant som bästa vänner som inte setts på länge gör bäst. Hon är bäst. Inget krävs, ingen behöver vara cool. Det är bara grymt. Det är ändå konstigt, det där med vänner, vad många det är som passerat och vad få det är som finns kvar.

Vad var det allt gick ut på egentligen?

Tid är sådant om förändras. Tid är något vi kände ena sekunden och nästa sekund var den främmande för oss. Jag har inte bloggat på länge. Min tid har förändrats så snabbt och så mycket att ord har varit en omöjlighet att skapa. ord. Jag har fått veta att jag väger dubbla min vikt av skuld jag tar på mig. Jag har fått veta att jag lever ett vuxenliv. Mina vita ridbyxor har blivit gråa av damm och jag står still i ett liv som ständigt rör sig. Om en vecka ska jag klippa av mig allt hår, då ska jag även köpa en bodyscrub och sen ska jag börja om- igen. Nu ska jag sova bort febern kanske. Glömde detaljen att jag inte kan sova. Jag har glömt min talang att skriva, jag har glömt vad mitt liv en gång gick ut på.

Motivation cero

Motivationen rann av mig lika lätt som vattnet från en gås. Inget att se fram emot, inget att träna till. Livet stannade upp och jag insåg hur mycket en del saker betyder och behövs för att man, läs jag, ska må bra. Glöden i mina ögon är släckt, hela jag är satt på vänteläge. Min värld låstes i mitt användarnamn och jag glömde lösenordet. Halva mig lades sig på Törnrosas bädd för att vakna om ett halvår, väckt av kyssen, friheten, tävlingen. Let me know when it is time to wake up...

Grisskit är en underskattad lukt

Tänk dig att du har ett liv, en dröm och en hög med egenskaper.Föreställ dig nu att du ska med hjälp av dessa tre saker skapa balans. Det verkar ju ganska enkelt tills detaljerna att sjutton år av livet har redan gått, drömmen skulle varit hälften verklighet och egenskaperna skulle varit dubbelt så många och tio gånger så bra kommer in och skapar scenariot till ett problem. Så vad gör man då för att ändå nå så långt som möjligt? Man kompenserar. Man kompenserar i tanken, man kompenserar inom sporten och hela livet går plötsligt ut på att kompensera för att kanske komma halvvägs till drömmen. De tre olika sakerna bollas fram och tillbaka i hjärnan. Jag är bra på detta, mindre bra på detta och sämst på detta- så det här kanske skulle kunna passa? Tankegången har varit den samma förutom att de tre ingredienserna hoppat fram och tillbaka i ordningen. Så sent som i början av den här helvetes veckan hade jag två livsvisioner, två olika tänkbara sätt jag skulle kunna leva mitt liv på. Nu, när jag dricker Loka och skriver det här har jag inga kvar. Igår dagen sänkte mig så mycket så att jag knappt syntes kvar och idag dagen tog bort mig helt från jordens yta. Jag har insett mitt nederlag, accepterat lukten av förlorare. Kroppen är fylld av sorg och tömd på den lilla talang som en gång fanns där. Jag kunde inte ens svänga idag. Grisskit är en underskattad lukt, den bedövar alla sorger.

Jag ska på en grej imorrn

Imorrn ska jag lasta in en bulldozer i lastbilen någon gång mellan ottan och morgonen för att åka upp och misslyckas bland andra fyra åringar. Bulldozer är söt som en sockerbit, har nytvättade vita ben, fint flätad svans och kmr även imorgon ha fina sydda knoppar. All denna cirkus om glansig päls och fina knoppar är helt enkelt för att vi kommer komma sist. Ska vi ändå stå lägst på pallen kan vi ha fått en guldstjärna för finaste vitaste benen åtminstone. Jag vill inte men alla tvingar mig för det här är ju en kul grej! De glömde bara bort jag inte tycker det ska bli det minsta kul... Men då är det ju en grej åtminstone?