Grisskit är en underskattad lukt

Tänk dig att du har ett liv, en dröm och en hög med egenskaper.Föreställ dig nu att du ska med hjälp av dessa tre saker skapa balans. Det verkar ju ganska enkelt tills detaljerna att sjutton år av livet har redan gått, drömmen skulle varit hälften verklighet och egenskaperna skulle varit dubbelt så många och tio gånger så bra kommer in och skapar scenariot till ett problem. Så vad gör man då för att ändå nå så långt som möjligt? Man kompenserar. Man kompenserar i tanken, man kompenserar inom sporten och hela livet går plötsligt ut på att kompensera för att kanske komma halvvägs till drömmen. De tre olika sakerna bollas fram och tillbaka i hjärnan. Jag är bra på detta, mindre bra på detta och sämst på detta- så det här kanske skulle kunna passa? Tankegången har varit den samma förutom att de tre ingredienserna hoppat fram och tillbaka i ordningen. Så sent som i början av den här helvetes veckan hade jag två livsvisioner, två olika tänkbara sätt jag skulle kunna leva mitt liv på. Nu, när jag dricker Loka och skriver det här har jag inga kvar. Igår dagen sänkte mig så mycket så att jag knappt syntes kvar och idag dagen tog bort mig helt från jordens yta. Jag har insett mitt nederlag, accepterat lukten av förlorare. Kroppen är fylld av sorg och tömd på den lilla talang som en gång fanns där. Jag kunde inte ens svänga idag. Grisskit är en underskattad lukt, den bedövar alla sorger.