Ilskans dag

Av någon anledning blev det en arg dag idag. Den började bra, nästan bäst. Men sedan blev den inge bra alls. Det blev en sån dag då jag bara blev arg. Det fanns många anledningar till det också, men idag blev en sådan dag då ilskan fick ha sin gång. Gör att göra av med negativ energi gjorde jag rent skåningens gamla veteranskåp som ska med mig på tävling i helgen. Det känns lite som att få låna den finaste gamla GP hästen och åka ut med. (Okej jag överdrev, jag hade hellre haft mig en GP häst än ett plåt skåp men det är bildligt talat). Jag har fruktansvärt ont i ryggen och mitt rum ser ut som bajs. Jag vill sova nu.
Den finaste meningen jag hört på länge fick jag höra idag
"Man kan aldrig tänka för mycket"
Dessa ord kommer jag leva på länge, ända tills i höst faktiskt.

Det gamla planket på andra sidan ån

I dag satte jag mig på min skruttiga moped för första gången på över ett år. När jag vinglade ut på vägen brände ärret på knät till och minnen som jag glömt så många gånger om kom tillbaka. Hur jag halvsovandes och sönderstressad av min tidsoptimism varje morgon frenetiskt försökte kicka liv i fanskapet. Hur jag på detta fordon tog mig till den plats jag hatade allra mest, men samtidigt tog den mig till alla skratten som klingade mellan gula korridorväggar vars ägare var lika förvirrade och förlorade ungdomar. Hur hemligheter delades och skapades genom röken vid det gamla planket på andra sidan ån. Hur vi ristade våra namn och "fuck off" i betongen på baksidan. Hur vi jäste i soffan under håltimmarna och hur jag tröstades av en av världens finaste människor utanför skolsköterskan så många gånger om. Så när jag åkte där i kvällssolen på min moped, med backspeglarna fortfarande stående åt alla håll efter allas pill för att mobbas med mig, så kom alla dessa minnen tillbaka. Jag hatade den tiden, men för första gången sedan jag lagt allt bakom mig kom alla bra minnen tillbaka. Äntligen kunde jag minnas alla fina människor jag delade så många skratt med. Det högg till i mig och för en sekund var det nära att jag letade efter paketet i innerfickan och var redo att styra moppen mot det gamla planket på andra sidan ån.

Planen

Alla har vi någon gång suttit på en parkbänk och tänkt ut vår plan. Hur ska framtiden se ut? Hur ska jag ta mig dit? Jag har en plan, med jag har alltid tyckt att det har varit en orealistisk sådan. Men just nu följer i princip allting min plan. Snart är det sommarlov. Då ska jag växla ner, städa mitt rum och sen ska jag rida ännu mer! Min plan är inte orealistisk, den är världens bästa!

Storhetsvansinne

Jag är på otroligt, och nästan skrämmande, god väg att drabbas av rent och skärt storhetsvansinne. Jag kommer antagligen, så länge det inte sker några dramatiska och världsomfattande omständigheter, att få MVG i alla avslutade kurser detta året också. High five och repeat på "Edge of Glory". Jag åkte idag iväg och tränade för min guru nr 2, Ted min älskade (obs, nej jag ligger inte med honom så att vi utesluter alla tänkbara missförstånd och utrymmen för egna tolkningar) Nätterqvist! I bilen hade jag med mig skimmelbrudarna för att öva bort lite höjdrädsla och hitta den perfekta känslan till nästa helg. Som vanligt åkte jag därifrån med varje mungipa bakom öronen, speciellt över ponnyn idag. Hon är ett monster. Hoppade en bana på mastig högsta höjd för små D-ponnysar och ändå luftar hon lite mer än vad som borde vara normalt för en sådan liten häst i förhållande till de stora hindren. Helt makalös, det finns inga ord för hennes kapacitet! Jag red så bra, hon var så bra, Blomman var också så bra och allt är så bra! Men storhetsvansinnessyndromen slutar inte där, nästa helg väntar nationell tävling i Skogslotten med totalt fyra hästar och jag får faktiskt även med mig en alldeles egen fenomenalt grym hästskötare till hjälp. Storhetsvansinne var det. Nu höjer jag volymen på "Edge of Glory och headbangar mitt alldeles utomordentliga liv lite.
Jag ska även skriva en essä och skicka in till Lilla Augustpriset 2011. Jag ska vinna!

Trestavliga betyg och blodbad

Idag kunde jag inte låta bli att le. Jag var jag en av dessa människor man hatar för att de just ser så belåtna ut med sitt liv. Mitt fåniga leende vare betygen som verkar gå så otroligt mycket bättre än jag ens hade vågat hoppas på skulle bli verklighet. Jag och Lady Gaga gick tillsammans on the edge of glory till bussen. Sedan kom jag hem och fick uppleva blodbad, som min häst var ensamt offer i. Massor av blod, stygn och penicillin senare fick jag hoppa lite på en stor, grå och alldeles alldeles underbar godkänd hingst. Sedan blev det trimm med ponnyn och lite hoppträning med på prinshästen. Nu håller jag på att somna vid matbordet. Sovmorgon i helgen, CHECK!

En brist

Jag har en brist i min annars perfekta (läs defekta) personlighet. Att uttrycka mig med hjälp av skrivna ord är lite av min specialitet, men när det kommer till att börja tala är jag ute på okänt vatten. Det är konstigt, att jag kan ha så otroligt lätt att skriva en text om mina absolut djupaste känslor, men jag kan helt enkelt knappt säga "jag mår bra" när någon frågar. Jag kan prata, men om seriösa grejer, speciellt seriösa grejer som rör mig på alla nivåer, kan jag helt enkelt inte prata ut om. Det är så otroligt enkelt att skicka ett sms och att prata i luren ger mig hjärnblödningar och hjärtsvikt. Jag har massor av idéer i mitt huvud och som jag dessutom skulle kunna beskriva i detalj ut efter analysmodellen skriftligt, men jag vågar inte ens prata om det med mina närmsta. Jag vill ha tillbaka min förmåga att föra min talan och prata ut om mina idéer och åsikter.

Klapp på axeln

Ett nationellt prov i matte, sju ridna och trimmade hästar och en lång dag senare tänker jag ge mig själv en klapp på axeln och sen duscha och sova. Poetiska är vi imorgon. Död, hejdå.

Jag ska flytta till Holland där jag fann lyckan

Mitt liv leker igen. Jag och tre människor av motsatt kön åkte till Holland i helgen och hade det bra. Lyxig lastbil, fina hästar och mycket ord på ett språk jag inte förstår mig på. Det har diskuterats globalisering, fisits och skrattats emellanåt. Nu är jag om möjligt ännu lyckligare då jag ligger i sängen med träningsmöra ben och ringande öron. Idag dagen skurade jag först lite lastbil, sedan red jag sex hästar, varav två av dem råkade vara fina godkända hingstar värda mer än mitt liv gånger två, och sedan avslutade jag dagen med en efterlängtad dusch och nya piraterna av Karibien filmen i 3D. TJOHO! Nationellt prov i matte imorgon. Sova, ja tack.

Tillbaka i svackan- CHECK!

Jag såg oerhört mycket fram emot helgen tills för en liten stund sen. Nu blickar jag istället fram emot nästa vecka då jag hoppas bli healad. Jag har laddat med godis, bäddat loftet i lastbilen och packar ner ton av plugg. Förhoppningsvis överlever jag. Ingen av hästarna har gått särskilt bra idag, jag blev avsnoppad av Hemköps butikschef och inget verkar vilja gå vägen. Inte ens när jag gick och köpte en bikini och dessutom fick en strandväska från warp på köpet lättade humöret upp. Tillbaka i svackan, check. Jag funderar helt seriöst på att duscha och gå och lägga mig. Känner inte att jag hittar någon mening med att vara uppe, förutom mitt prov i mental träning... Jag orkar inte skriva deppigt. Hej då

Källkritik-fucking-skit

I skolan inför alla feta uppsatser ligger ämnet Källkritik i hetluften. Vart kommer källan ifrån? Vad är syftet med källan? Är källan en första hands källa eller är den återberättad flera gånger? Jag lånade en bok som, enligt det som står på baksidan, är "den första samlade skildringen" angående vad som hände i Korea efter Koreakriget. Den gavs ut 1956, fan vad jag är peppad att stoppa näsan i den... Men allt detta snack som källkritik fick tankarna att snurra iväg. Tänk om man alltid skulle vara källkritisk? Ibland önskar jag att min hjärna skulle behandlade varje rörelse och agerande jag gjorde som en betygsavgörande uppsats. Den här personen sa det här till mig, men vad var egentligen syftet med det? Då skulle det i slutändan inte vara mycket skit som lyckas ta sig in genom mina skadade hörlsenerver som skulle vara mycket att hänga i julgran. Precis som allt som står om Koreakriget på nätet så är det mesta vi hör också sent skvaller och skitsnack.
Snart Holland! Jag har laddat med Spotify Premium, Big Bang Theory (dont laugh please..), pluggpluggplugg och snart även godis! WHoopa!

Bra dag med både stort B och R

Jag har haft en bra dag idag. Jag sopade banan med mitt nationella prov direkt på morgonen, sedan skämde jag bort mig själv med dyra skor och en väska. På lunchen gick jag och två toppen-brudar hem till en av toppen-brudarna och åt god mat, kollade på Mamma Mia och somnade som små barn. Hade två pill-i-naveln lektioner och sedan lånade jag böcker och handlade lite presenter till människor jag gillar. Hem och longera och stallpyssla och nu ska jag somna med min bästa kompis som råkar vara en katt. I helgen ska jag glo på en väg och sova i världens mysigaste lastbil. Skåningen styr ratten mot Holland och jag ska med. Fy fan vad skönt att bara dö en helg och tömma mitt överfulla huvud. Det finns alltid ett slut på alla bottenlösa hål. Mams är hemma också. Nu kan jag somna...

Ångest-träsket

Jag har en vän som under en tid hade tankar i sitt huvud som sa åt henne att inte äta. Hon visste hur farligt det var. Hon visste att det inte var snyggt. Men när tankarna satte igång fanns det inget hon kunde göra. Framför allt fanns det inget som jag kunde göra mer än att se på. Jag tyckte att hon var knäpp. Nu vet jag bättre. Jag vet hur de där tankarna känns. Jag äter visserligen som vanligt men jag har tankar som berättar hur dålig jag är. Så länge jag gör fel är jag fel. Prestationsångesten är på max. Det är vidrigt och jag sitter fast i träsket. Mys hos Michan med spicy, godis och världens bästa soffa fick mig i alla fall på bättre tankar.

Trasig på alla sätt och alla språk

Jag gick rakt ut i gatan idag. Till min förlust hade bussen koll på bromsen. Dagen blev den sämsta på länge. Mitt liv är det sämsta som någonsin existerat. Hjärnan är i turbulens och jag är så förbannat osäker på exakt allt jag gör. Jag känner att jag förstör för mig själv och för andra genom att vara totalt och fullständigt under isen och lite till. Jag vill bort, långt bort för en tid och bara börja om. Sova, börja äta igen och bara prata om saker, väsentligt eller inte. Imorgon ska jag upp i tid och ta tag i spillrorna av mitt liv igen. Jag undrar när mitt liv ska hitta vind åt rätt håll...

Blod, svett och framför allt tårar

Mitt liv är kaos. Jag har nått en punkt nu där till och med jag inser att det krävs en förändring och det gör bara mer kaos. Den här helgen kan beskrivas på alla sätt eller kanske inget sätt. Jag har velat allt, och jag definierar "allt" som allt ifrån inget till precis allt. Jag vet inte vad jag vill, och om jag skulle bestämma mig för vad jag vill måste jag veta hur jag ska göra då. Mitt livskaos och denna kaos helg har gjort att jag nästan glömt bort min fina vita favorit som har kämpat med mig hela tiden hela helgen och som har tröstat mig genom allt. Det är bara henne jag klarar allt med, hon har varit min största hjälp i helgen, trots sin oförmåga att prata och sin någorlunda otympliga kropp på några hundra kilo. Mitt liv är kaos. Jag vet inte vad som är in och vad som inte är in längre. Jag hatar kaos. Allt är bara kaos.
Blod, svett och framför allt tårar beskriver nog helgen på bästa möjliga sätt.

Du säger att du är stark Att du har vart igenom det här förut Du kommer fortsätta Det finns inte mycket mer att säga nu
Words Håkan!

Blir aldrig som jag har tänkt mig

Allt blir inte alltid som man tänkt sig. Den här dagen blev framför allt inte min positiva dag. När den förvildade prinsesshästen kom hem till mig hade jag planen klar, året klart. Det var bara att köra och fullfölja. Men ingen blev enligt planen, allt är fel. Vid det här laget skulle vi ha varit världsstjärnor enligt planen, men vi kan ingenting istället. Jag blir arg för att jag inte kan och jag vill ge upp men kan inte bara ge upp? Min finaste som jag saknat så länge och så mycket kom hem idag och inget av orden vi växlade var varken så glädjefulla eller fulla av kärlek som jag hoppats. Jag hoppades på att få MVG på nationella provet i Engelska, men nu blir det inte alls som jag har tänkt mig. Det blir sällan som man tänkt sig. Men Man är en lycklig kille för det blir aldrig som jag har tänkt mig.

Nego-jag

Jag är en negativ människa. Jag vet det. Jag är så fruktansvärt medveten om det att jag helt enkelt gör mig själv en otjänst genom att vägra erkänna det. Idag har jag varit glad. Jag har skrattat tillsammans med världens bästa brudar i skolan. Vi pratade om sådant som man annars aldrig pratar om men vi gjorde det och vi skrattade. Sedan var det grillmiddag hemma hos skåningen och världens skönaste gäng. Jag älskar dem allihop och jag var bara så lycklig. Vi skrattade åt världens sämsta skämt och vi bara njöt tillsammans. I dessa ögonblick idag kunde jag aldrig tänka mig själv som en negativ människa, men jag vet att i nästa ögonblick är jag mitt nego-ego igen. Jag vill slå mig själv i huvudet för att jag har så svårt. Imorgon ska jag bli en positiv idiot. Hejja Mig!

En snabbrapport från en trött chej

Bravour 1197

Jag har varit under ytan. Allt jag undrat över, allt jag klandrat mig själv för och allt jag sett på så blåögt. Jag vet nu. Jag behövde några minuter, timmar, dagar att svära och sörja över mitt år som gått och varit skit. Det var inte mitt fel och nu har jag gått vidare, gladare än innan att jag äntligen nått ett slut.
Helgen har varit absurd. Nio hästar åkte knoppade och hoppade på Rocklunda-tävlingarna. Mina bebisar sprang tokigt bra, två fina sjuåringar debuterade 140 med, och skåningen tog första och andra platsen i 140 med ett par andra kusar och det var en kalasdag. Idag var det sovmorgon för hela slanten, mycket uteritter och P glömde mitt namn och bjöd på ett gott skratt. Livet är ganska bra ibland. Mamma åker till Italien idag och jobbar, en puss till henne.
Trött chej ska duscha och sova nu.

Jag är otröstlig

Aj äm nåt häving de tajm of maj lajf, kan man säga. Eller så kan man säga I am not having the time of my life. (Vi får hoppas att jag skrev mer i stil med det andra förslaget på mitt engelska nationella prov idag.. HOPPAS)
Livet är en spiral, och just nu en ond sådan. Något kraschar, vilket sätter griller i huvudet. Vilket i sin tur gör att man sover dåligt, vilket gör att skolresultaten går från toppklass till bajskorv innan man hunnit säga "vaddå?". Det händer också att funderingarna fladdrar iväg och man börjar oroa sig för att förlora människor man håller så hårt om hjärtat. Det fortsätter med att sömnbristen gör att veckans trimning får ett värdelöst resultat, vilket i sin tur gör att man blir tok-nervös för att tävla på lördag, även fast det inte alls är något speciellt. Slänger man då ner dessa dåliga skolresultat, sömnbrist, dåligt trimmade hästar, 200 kg nervositet, ångest, oro, bitterhet och allmän lust att dö i en mixer och trycker på start kan du dricka min känsla sen. Jag mår dåligt. Jag hatar att må dåligt, allt var ju så bra... Det värsta är att min all time allra bästaste chej är i Spanien och utom räckhåll- jag är otröstlig.

Trötthet över den oändliga mänskliga dumheten

Skamsna hundar stoppar svansen mellan benen och går till ett hörn för att inte finnas. Skamsna människor spelar dumma. Istället för att stoppa svansen mellan benen väljer många att stoppa näsan i vädret och bete sig lite överdrivet som vanligt i tron om att allt kommer glömmas bort som en låda på vinden. Vi har alla olika sätt att se på våra liv och det gör att vi inkräktar i andras liv när våra egna tillgångar inte räcker till. Det finns inga vänner, det finns inga människor att lita på. De man trodde bäst om är oftast de som fäller krokbenet. Jag är så trött på att bli besviken, jag är så trött på människor. Fortfarande finns det två saker som är oändliga; universum och mänsklig dumhet, och universum är ännu inte helt säkert.

Människor är vidriga varelser

Jag ska skriva något djupt säger P. Vad är djupt? Dagen har känts ganska djup. Ett sådant där djup som bara kommer när man blir riktigt förvånad och uppriktigt besviken. Människor är inte att lita på. Människor är inte vad deras leenden säger. Människor är vidriga varelser och jag vill inte vara en del av den rasen. Isolering var ett förslag på listan över framtida möjligheter. Det förslaget har accelererat och har nu gått in på enda möjliga alternativ-listan. Jag har åtminstone fina och friska hästar, sådant uppskattas mitt i djupet. Jag saknar min Pim redan, inatt flyger hon över landsgränser och lämnar mig mitt i den svenska våren. Avslutar dagen med High-Five. Puss ändå

Starta är svårare än man tror

Upp som en sol och ner som en pannkaka är ett mitt-i-prick uttryck för att beskriva dagen. Åkte och tävlade med den lilla fina ponnyn. Vann första klassen, toppklass blev betyget och ponnyn kändes grym som vanligt. Ännu mer taggad efter en perfekt framhoppning gick jag in i nästa. Eftersom jag är dövöra på riktigt hör jag aldrig vad de säger i speakern, så jag väntar tills kärringen snackat klart och sätter sedan fart. Hinner hoppa två grymma språng innan jag jag får veta att jag tydligen inte fått startsignal. För den gav hon precis när jag korsat starten och inte hoppat första hindret än. Skjut mig. Varsågod Prestationsångesten här får du något att gotta dig i. Att missa starten är förbjudet. Jag hatar mina öron, jag hatar dem. De är stora, står rakt ut och gör inte ens sin uppgift. Tur att jag har en bra ponny i alla fall, att starta verkade vara svårare än jag trodde!