Jag ville bara meddela att problemen är lösta

and everything turned out well...

Lovely, ikväll bär det av till Tyskland. Jag förstår irronin i era röster när ni säger "åh vad avundsjuk jag blir på dig som ska bila till Tyskland!", men jag tycker att det ska bli kul! Skönt att lämna Sverige, skönt att lämna vardagen.
Det blev ingen tävling i Åsebo men jag tyckte att det vore skönt att sova- wish i did. 14 timmar för att vara exakt. Om det var skönt.
Jag har igentligen inte så mycket mer att meddela tyvärr. Duschen väntar och resan börjar om ca 2 timmar så sätt fart Emms.
Lots of love /your Emma

Läs de endast de första raderna, det andra kommer jag aldrig kunna ge en förklaring på

Jag har inte skrivit på ett tag. I'm an ass. För övrigt har jag varit i Stockholm med Emma. Den lilla filuren turned out to be- inte bara en kompis utan- världens bästa. Jag shoppade upp alla mina riksdaler och nu får jag leva på vatten och bröd. Lovely.

Igår kväll var jag hemma hos en Caroline och hade spakväll med en Johanna också. Otroligt mysigt. Sen faktumet att jag sov närmare 2 timmar för att jag hade så mycket i huvudet är en annan historia. Ikväll blir det tidigt som satan i säng. Måste vara allert tills på Lördag. Ska till Åsebo och hoppa!

Det jag nu kommer att skriva om är något jag aldrig kan förklara. Ni behöver inte fråga i efterhand; "Emma vad menade du på din blog?", jag kommer ändå inte kunna förklara. Jag skrev det här som en förvarning.. du behöver inte läsa.

Förlåt att jag svek dig. Förlåt att jag gjorde så här mot dig. Du är värd så himla mycket bättre. Jag tycker så sjukt mycket om dig, men du låter mig inte göra det. Du vägrar släppa in min kärlek så istället spottar du tillbaka den på mig och säger att jag lurar mig själv. Vart vill du komma? Du vill inte dela med dig av mig men i nu läget vill du inte ha mig heller. Du måste välja. Jag har väntat på dig. Jag har alltid funnits för dig. Du sa innan att det inte var ett förhållande, men varför får jag inget svängrum då? Varför är jag så hårt kopplad om det inte är mer? Jag är trött på att vara ett objekt. Jag är trött på att jag ska få vara ensam och ensam och sen får jag 5 minuter hit och 5 minuter dit. Ibland kommer ett sms men det är aldrig "hur mår du?" "jag vill bara att du ska veta hur mycket du betyder för mig". Du säger att du tycker så mycket om mig att du skulle släppa mig för någon bättre, så att jag skulle få det så bra som möjligt. Men jag börjar tvivla lika mycket på din kärlek som du stänger ute min. Varför kan du aldrig visa hur mycket jag betyder? Varför kan du aldrig uppskatta mig på det sättet du gjorde förut? Vi är så trasiga att det kommer bli svårt att bygga upp. Kanske för svårt? Jag har sådan lust att bara krypa upp i din famn och gråta, bara göra mig liten igen. Men du skulle bara titta på mig med avsky. Den blicken kommer du alltid ha.. Förlåt.

Lyckoruset bor i min kropp, vinnstrik på alla fronter

Jag har bråttom, måste sova. Men jag måste berätta- för det här är lyckans dag! Först gick det kalas på tävlingen! Zanne vann förklassen (LB), Bella peta ett. Zannes lag vann! Vi regerade även hela division 2! POWN! Slå det du. Imorron ska jag upp 5 för jag ska till Enköping, horseneeerd.
Men det som satte spicyn på denna blåsiga dag i oktober var helt klart min hockeypojke. Han kom hit och spenderade kvällen med mig. Det blev Barnhemmet och The grudge II, en hel del mys hann vi också med. Sen att min familj skulle mobba mig extra vid matbordet och prata om att halsen på kycklingen som pappa tydligen råkat köra med i ugnen såg ut som en hundsnopp, alla sådana små bagateler räknar vi bort.
Nu måste jag sova lyckoruset av mig. Imorrn är det tävling tävling TÄVLING!

Mvg barn som battlar om muffins, i tanken: (pojke pojke pojke)

Nu ska ni få höra vad lilla Emma lyckats göra! JAG FICK MVG PÅ MITT SPANSKA PROV! Okej, nu får ni kalla mig pluggis, men jag blev så jävla helsikes förbannat skit glad när jag fick mitt betyg! Det var svart på vitt, jag duger. Ja för det lärde jag mig idag på svenskan när jag gjorde lite research om mitt namn och stjärntecken. Tydligen är det helt normalt att alla kräftor alltid har en känsla av att de aldrig duger- thank you god, I'm not unnormal! Men när jag hade ett halv poäng ifrån alla rätt på ett prov i ett ämne jag absolut inte kan, då måste det helt logiskt vara fel på min bedömning av kunskap. (eller Hernan kanske rättar konstig? vad vet jag)
På måndag åker jag och min super sköna Emmsi in till Stockholm för en heldags shopping, massa fika och för att avsluta dagen bra är vi inbokade på pappsen hotell *Sniff sniff* vänta, jag känner doften av lite avundsjuka från din sida? Thats right, you should have it!
Jag har inte skrivit blog på sistone, fy fy Emma! Men jag har liksom skrivit blog inläggen i huvudet. HA HA, jag älskar att skriva och jag är nörd. Alltså det måste man ju vara om man kan 'skriva texter i huvdet', right? Any how så har de senaste dagarna varit underbara. Jag har ingen koll på, men jag tror att jag nämnde tidigare att jag var med Emmsi i stan i tisdags? I onsdags fikade jag först med Johanna och Carro. (Anna hade utegångs förbud. In her face, hon sålde hästen så det var rätt åt henne. Fan vad dumt det var av henne att sälja Cruise. Anna du vet att jag tycker så här). Any how så hade vi en trevlig fika, fast det roligaste var min och Carros battle om hennes muffin, som hon egentligen inte ens ville ha, ha ha. Sen gick jag på dansen och skakade rumpa!
Nu är jag tom på tankar. Eller nej, jag har ju min pojke i huvudet näst in till hela tiden (På söndag, på söndag, på söndag). Så nu ska jag tömma mig på det sista och sen krypa ner i min binge, tävling imorrn.
Sleeep well

Folkmusik, hål i rumpan och fönstershoppning

Idag har varit en annorlunda dag. Lektionerna har flängt hit och dit, blandat med folk musik utspelad av 6 karlar i 35-40 års åldern och många skratt orsakade av filmen Linas kvällsbok. En annan väldigt rolig händelse var när jag och Isa hittade kondomer på syons rum, gud så busigt. Undrar vem den lycklige är? Jag blev även påkommen med att ha ett hål i rumpan. Inte alltså Det hålet, utan ett hål i mina trikåer.
Efter den långa tokiga skoldagen åkte jag med min favorit Emma in till den stora staden Västerås för en fika. Vi båda lättade våra hjärtan för varandra och sen blev det lite fönstershoppning innan Emmsi begav sig till dansen. (Där fick hon föresten beröm för att hon gjorde bra juckrörelser- listen up guys!) Jag däremot trallade vidare upp till min farmor och gödde min belly med goda mackor och te.
Dagen slutade med att jag red en gullig ponny och sen så kollade jag på DH- som sög.
Vad mer ska jag säga? Ajo förutom att mitt liv är underbart och jag är så sjuhelsickes smart! (kan till och med rimma?)
Hola amigos

Bara för att jag är glad och jävligt bra

Idag har varit en dag med stort D. Jag har varit förbaskat glad idag. Den enda lilla bagatellen som existerar är att alla tycker att jag är skit dryg när jag är glad men det är väl sånt man får stå ut med. Jag struttade runt i mina raggsockor och min uttöjda kofta och log som en sol. Härligt inte sant? Dagen fortsatte bra då jag först red och sen hoppade jag upp på min cykel och trampade iväg till min bästis. Jag kommer sakna dig Johanna när du lämnar mig och flyttar in till den stora staden. Kom och hälsa på mig hjärtat!

Vi hade en otroligt trevlig kväll, och i praktiken är kvällen inte slut eftersom jag sitter och skriver i hennes säng. Men jag borde lägga mina tankar på att gå hem snart, våldtäktsmännen jobbar 10-03. Vi hade trevliga stunder idag, typ so när Johanna försökte träna på sitt tal och jag la till "rövsex" ungefär hela tiden. Jag njöt och Johanna försökte hålla sig från skratt. Sen jobbade vi klart med mitt arbete om potatisuppror och sen pratade vi lite mer om... rövsex?

Den enda dåliga händelsen som inträffade idag var när jag skulle lämna min kära säng. Jag somnade igår och jag lovar- JAG LOVAR- att jag bara vände mig om och blundade i 5 minuter och sen kom pappa in och väckte mig. Jag förstår inte hur klockan kan speeda iväg ca 8 timmar på känslan av 5 minuter? Hur är detta möjligt?

Jag borde skriva en rad om kärlek men vem orkar fjärilar i magen? Skjut dom.

Over and out?

På tal om igenting, jag är grym på att skriva! In your face.

Puss på mitt liv, och mina oslagbara vänninor

Just nu är mitt liv ganska bra. Eller igentligen väldigt bra. Igår umgicks jag med Eddie, Isa och Johanna. Vi hade tekväll och satt uppe till 3. Jag drack 10 koppar te, slog rekordet bland oss i många koppar men även världs rekord i att kissa flest gånger under loppet av en kväll. Att umgås med dessa människor är fantastiskt! Jag älskar dom så äckligt mycket, så jag vet inte vad jag ska skriva ens! Vi diskuterade mina gamla blogginlägg från typ 2007, sen diskuterade vi Klas-Jesus religonen och hur han ligger bakom idén till eiffeltornet och mycket mycket mer. Ni är så otroligt bra tjejer.
Jag har även fått ett arbete i So/svenska att jobba med av Kattis. Om jag klarar det braa så kommer jag i princip garantera ett mvg i samhällskunskap. Känns bra, väldigt bra. Båda mina hästar är faktiskt friska nu, tro det eller ej.
OCH jag skulle träffat en pojke ikväll, men det blir nästa helg istället troligtvis. Jag hoppar upp och ner och längtar tills dagarna börjar gå.
Hej o hå, nu väntar mammas säng och Lost boxen. Puss på alla som heter Isa Dahlberg, Edvina Olsson eller Johanna Nyrén. Om man råkar heta ngt som börjar på H och slutar på K får man också en puss.

Not really my day

Tanken över att jag idag tog steget in i en jobbig situation endast för att jag inte kan nobba folk känns ganska jobbigt. Uppe på det kan vi bygga på långsamt med att alla min kapitel till "boken om mig" har försvunnit på min underbara dator, alltså ca 15-17 A-4 sidor med times new roman strl 12- enkelt sagt en jävla massa text. Men inte nog med det så sprack mina en gång redan lagade byxor, denna gång valde sömmen att släppa i skolan, mindre roligt. Mitt hår stavas K-A-T-A-F-U-C-K-I-N-G-S-T-R-O-F. Jag håller med, det är e lång stavelse för ett gäng hårstrån. Min häst som brukar kallas för Bella är halt, jippi. Behöver jag fortsätta eller har du förstått att detta inte riktigt är min dag?

Walk in the park, 'cause I'm great.

Utvecklingsprat idag- duktigt barn! Att veta att jag bara ska kämpa på i samma takt och att möjligtvis koncentrera mig lite mer är det enda som krävs för de högre betygen drog verkligen upp mina mungipor till örnonen. Det var många ämnen som jag inte alls trodde jag hade bra i som jag hade jätte bra i! Ba-bam, jag är bäst. Det vara spruder (hm är det ett ord? Kändes bra att skriva iaf) i hela mig! Och vet du vad? Vet du vad min musiklärare sa? Alltså Perra jag uppskattar verkligen din komplimang, ingen tvekan om den saken! Men du måste vara rätt döv. Vet du vad han sa? "Sång är verkligen din starka sida". Hm, ja.. jag håller ju verkligen inte med men om han säger det så. Nu jävlar blir det sjunga av! Alltså jag är så lycklig. Hela jag bara tjuhuuuu- trip to the stars, I'm the best, taaah walk in the park, Bra betyyyg here we come! Jag är GLAD GLAD GLAD! Apuuh jag vet inte vad jag ska skriva mer? Förutom att jag ska visa den lilla tjocka spanska nissen att jag kan! Jag är bättre än du tror, in your face!

Om man kan fly tänker jag fly från frågorna

Kan man fly ifrån sitt liv? Kan man fly ifrån sig själv? Varför får jag den känslan? Känslan att jag borde fly. Bara lägga benen på ryggen och inte vända mig om förens jag är långt borta! Varför känns det så? Vad är det som får mig att känna så här? Ingenting är fel men ändå känns det som att allting rasar. Det känns som att allting brister inuti mig. Varför ligger man och gråter hejdlöst av ingen anledning? Vad är det som saknas? Jag känner hur allting bara bubblar inuti mig, allting vill bara ut. Men jag orkar inte med det där tomrummet som blir. Den där ytan som det ekar i bara att man viskar, så tomt. Det utrymmet skrämmer mig, tomheten- ensamheten skrämmer mig. Jag vill bara fylla rummet. Jag samlar på och samlar på- allting avlastas i det rummet. Så fort det blir tomt kommer rädslan. Men det känns som att allt skräp och överskott som ligger i mitt rum tynger ner mig. Det lägger en tyngd på mina axlar för att tära ner mig långsamt. Ingenting får mig att le långvarigt. Det är så hopplöst. Vad gör man? Varför känner man så här? Hur kan en värld som är så noggrant uppbyggd bara rasa? Hur?!
Alla dessa frågor, men så lite svar.

De unga kvinnorna i busskurar och dialoger om lockigt hår!

Igår satt jag på min vanliga plats på bussen. Det var en smådimmig morgon när jag såg den unga kvinnan stå och trycka i strömsholms busskur. Hon stod med händerna i fickorna och tryckte ihop kroppen av köld. Hon hade nästan stoppat ner huvudet i den stora röda sjalen. hennes blonda hår var uppsatt, men en ganska lång lugg som skymde lite av de underbara ögonen. Ja, för det var just dom ögonen som talade till mig. De hade det där intrycket av ro och trygghet, men samtidigt lös äventyrets flamma i dom. Det var ögonen som berättade att den unga kvinnan som stod och huttrade i den lilla blåa busskuren med kohagen i bak runden, dom berättade att det var min vän Isabella Abelli. God I just miss her so!
Dagens händelser har absolut inte varit särskilt speciella. Mer än att Eddie, Isa och Hanna har pratat om nån kille med lockigt hår? Nej jag fattar lika lite som du! Men jag gillar gårdagens dialog:
(Isa)- Visst e det han som sitter där ute?
(Emma)- Öh, va? Vad pratar du om?
(Eddie)- Emma sluta!
(Em)- Nej men jag vet inte vad ni snackar om!
(I)- Men han är faktiskt söt! Han kommer bli as snygg när han blir äldre!
(Ed)- Ja, ni skulle passa!
(I)- Fast han stoppar in byxorna i strumporna..
(Ed)- Men han har keps! De e as gulligt! Speciellt när han har den jätte mkt bak- och fram!
(Em)- Men vet du varför? Det är bara för att han skäms över sitt lockiga hår i nacken. Fett gulligt!
(I)- Haha, men nu avslöjade du ju att du vet vem vi pratar om!
(Em)- Men nej, det var ett generellt uttryck! Finns väl fler killar som har kepsen bak- och fram för att gömma krullig hår i nacken?

Over and out

Hej här kommer segertåget!

Du var inte där idag. Du satt inte på din vanliga plats med din vanliga tröja. Du var inte där idag, och jag saknade dig. Jag insåg idag att jag bryr mig så väldigt mycket om dig. Idag vaknade jag. Jag insåg idag hur mycket jag älskar ditt gulliga leende. Jag insåg hur mycket jag älskar din perfekta kropp. Jag insåg hur mycket jag älskar när du retas med mig. Jag till och med älskar dom små lockarna i din nacke! Jag strunar i hur seriös du är, jag strunar i om du är som alla andra. Idag insåg jag det, men är det försent? Har jag blundat för dig alldelses för länge nu? Har du tröttnat på att vänta och gett upp? Jag hoppas inte det...

Jag är på väg ut ur min deprisson! Jag är på väg mot ett bättre liv! Jag är på väg nu hörrni, jag är på väg. Jag dunkar Segertåget-Maskinen i öronen all the time. Dom bättre tiderna är på väg, jag känner det nu. Om bara den där hästen kunde bli frisk. Hon är den enda som tynger mig. Jag kan inte ens se på henne.

För jag behövde ord. Jag struntade i om det inte var dom orden jag egentligen ville höra, jag behövde bara höra ord. Sagopojken gav mig ord. Mycket riktigt var det inte dom orden jag ville höra. Men när jag tänkte efter kunde han inte svarat bättre.

Sagorna släckte mitt dagsljus

Idag brast fasaden. Den där tunna ytan som hållit humöret uppe- pang- så fanns det ingen fasad mer. Tårarna slutade inte forsa och huvudet slutade inte dunka. Jag sket i att huvudkudden blev full av slem. Jag sket i att jag låg med alla ytterkläderna i sängen. Jag sket i att jag höll på att svettas ihjäl, för jag frös. Den nakna sanningen som blev kvar när yt spänningen på min fasad spräcktes gjorde att jag frös. Det fanns inget kvar, allting bara åkte med ut genom det lilla hålet inne vid ögonvrån. Tårarna tog med sig allt, utom det tomrum som blev kvar.

Hej. Jo, jag saknar dig lite.. eller ganska mycket egentligen..

Det var egentligen bara det.

Det dumma smset. Varför? Vad hade jag förväntat mig? Att han skulle ringa upp och med gråten i halsen förklara hur underbar jag är och hur dum han var som valde bort mig? Sagan är slut Emma och det är dags för dig att inse det.

För vi var som en saga. Vi var en sådan där dålig saga egentligen, som börjar så bra att man inte kan slita sig från att läsa vidare. Men sedan lägger man undan sagan, för man kunde inte låta bli att tjuvkika på sista sidan. Besvikelsen över slutet gjorde sagan ointressant. Kunde inte bara författaren kommit på ett bra slut? Kunde inte den här sagan fått sluta med "så levde de lyckliga i alla sina dagar", precis som alla andra? Ingen krävde ju något unikt med den. Jag önskar bara att han kunde plocka upp sagan och läsa vidare, bara något kapitel eller så. För min skull.

Inte nog med att sagopojken aldrig ringde. Mitt andra dagsljus. Min plan B som skulle finnas där när sagan slutade att läsas. Den planen råkade få böldpest och när böldpesten nästan var borta fick den ett skärsår. När det läkte blev böldpesten värre. Den planen höll inte heller. Den planen var en värre saga, för där lät författaren läsaren känna en liten stund hur underbart det var, innan han lät det goda livet rasa över en natt.

Den där lyckan, som jag bara för några veckor sen var så förtjust i att jag inte ens kunde förklara hur bra den var! Den lyckan försvann långt innan tårarna, den försvann långt innan jag ens började bygga min fasad. Den lyckan är knappt ett minne längre. Den hör till historien.

Den kommer läsas upp ur en historiebok för någon ointresserad. Den kommer aldrig få leva igen. Den stryptes lika fort som den föddes.

Allt är borta nu. Allt.