Du var inte där idag. Du satt inte på din vanliga plats med din vanliga tröja. Du var inte där idag, och jag saknade dig. Jag insåg idag att jag bryr mig så väldigt mycket om dig. Idag vaknade jag. Jag insåg idag hur mycket jag älskar ditt gulliga leende. Jag insåg hur mycket jag älskar din perfekta kropp. Jag insåg hur mycket jag älskar när du retas med mig. Jag till och med älskar dom små lockarna i din nacke! Jag strunar i hur seriös du är, jag strunar i om du är som alla andra. Idag insåg jag det, men är det försent? Har jag blundat för dig alldelses för länge nu? Har du tröttnat på att vänta och gett upp? Jag hoppas inte det...
Jag är på väg ut ur min deprisson! Jag är på väg mot ett bättre liv! Jag är på väg nu hörrni, jag är på väg. Jag dunkar Segertåget-Maskinen i öronen all the time. Dom bättre tiderna är på väg, jag känner det nu. Om bara den där hästen kunde bli frisk. Hon är den enda som tynger mig. Jag kan inte ens se på henne.
För jag behövde ord. Jag struntade i om det inte var dom orden jag egentligen ville höra, jag behövde bara höra ord. Sagopojken gav mig ord. Mycket riktigt var det inte dom orden jag ville höra. Men när jag tänkte efter kunde han inte svarat bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt